Det är minst sagt i ropet att pusha sig själv till det yttersta.
Alla ni som kör race såsom Tough Viking, Triathlon, Vasaloppet, Ultramarathon, maror- och halvmaror, milen och 5km…
Alla ni inbitna, coola stålkvinne – och stålmannenstarka Crossfitare.
Alla de supersnabba cyklisterna.
För att inte tala om alla Bootcamps som attraherar så många av oss.
Det finns så mycket att hugga tag i och allt räknas!
Detta kan av en del tyckas vara hysteriskt men jag tillhör den grupp som väljer att istället imponeras, motiveras och inspireras av alla dessa starka, uthålliga kämpar.
Så mycket cred till er, ni vet vem ni är!
Det är enligt mig stor positiv trend att det är ”inne” att utmana sig själv och satsa på träning och hälsa.
Så klokt. Gamla som unga. Alla behöver vi det!
Jag är en allätare och är sällan svår på att testa nya saker. Såväl inom träning.
För mig är det lika nice med ett tufft styrkepass, ett glädjande danspass eller ett soft yogapass. Det är variationen som är det härliga.
MEN
Att springa är inte min grej. Inte alls min grej faktiskt. Jag tycker att det är så tråkigt. Och jag har tidigare bestämt mig att jag aldrig kommer bli en löpare/joggare.
Det där är bara så dumt av mig.
Det är av ren feghet som jag skyller på ovan. I själva verket är löpning inget för mig då jag helt enkelt har för dålig kondition och är för otränad inom grenen.
Något annat ska jag inte skylla på.
Så många gånger jag tittar med suktande blick efter alla er friska, spänstiga löpare som med lätta steg swishar förbi mig på när jag traskar på med Ellie i vagnen.
Ni har alla olika förutsättningar men det ni har gemensamt är att ni faktiskt gör det. Grymma är ni!
Jag känner en stark dragning till att bli en av er. Jag vill också kunna swisha förbi!

Eftersom jag själv har sagt att övning ger färdighet, så är det bara för mig att lyfta på ändan och ta mig ut.
Nu är det slut på att fega ur. Jag har därför för att mig pusha mig själv, anmält mig till ett lopp.
Topploppet i Hagaparken den 17 september, man kan välja på 5km eller 10km.
Flera av er som säkert är rutinerade löpare kommer fnissa åt mig när jag säger vilken distans jag valde, ni kan ju gissa…
Ja, jag är en fegis – men för mig är det dock stort och framförallt en bra början på min löparkarriär, hahaha!
Jag ska erkänna att jag fixar 5km idag men det går inte så kvickt och definitivt inte så lätt som jag önskar.
Och 10km – ja OM, då säger jag OM, jag på ren vilja hade fixat det – ja då hade ambulanspersonal fått möta upp mig med defibrillator vid mållinjen 😉
Jag vill springa 5km ”lätt på foten” (hehe) på en, för mig bra tid.
Jag vill känna glädje i mina steg och efteråt vara röd som en gris, ha varma dunkande kinder och känna mig nöjd, glad och så stolt över min prestation.
Jag har gjort det en gång förut, september 2014 och nu är det dags för repris!
Mina ruttade löparkompisar säger att det är en god idé att skynda långsamt.
Inte gå ALL IN direkt utan öka peu en peu, i såväl fart som distans.
Det är det jag jobbar på nu.
Jag är så långt man kan komma ifrån en tävlingsmänniska, men jag ska inte sticka under stolen med att det känns lite kul med ett mission 🙂
Jag tänker också att eftersom loppet är tätt inpå sommaren så kommer jag att ”vara tvungen” att hålla igång under semestern. Och löpning kan man utöva var som helst, när som helst.
Det finns absolut ingenting att skylla på!

Kanske jag denna gång rent av kan få blodad tand och bli peppad att fortsätta öka distansen. Känns osannolikt men vem vet.
Jag har än så länge lyckats få med mig två härliga tjejer på detta, Anna och Emma och fler ska vi bli!
Är det någon annan som känner som vi och vill haka på? Eller kanske rent av redan är anmäld?
Vi kan göra det till en happening med picknick och grejer!
För anmälan till Topploppet 2016, klicka här
Hahaha, jag trodde aldrig att jag skulle bli en SÅN här person 🙂
Ps, Ni behöver inte lunka i min takt och helt okej att springa 10km också om ni vill 😉
Kommentera gärna här eller på FB om ni vill slå ihop er med mig – rookien.
Kan bli kul ju!