Babysteps, (värme)Bölja och Brand

Babysteps

Blödig mamma som jag är måste jag såklart dela med mig att Eleonora tagit sina första stapplande steg ❤

Hon har sedan en tid tillbaka stått rakt upp utan stöd men att faktiskt promenixa utan att någon håller henne i handen har känts långt borta.

Och så plötsligt härom dagen så kom de första riktiga stegen. Och nu går det raskt åt rätt håll. Sex steg igår och runt 15 steg idag.

Vingliga minibabysteps såklart – men ändå 🙂

Lustigt också det här hur de små vill hjälpa till. Så fort vi kommit hem med matkassarna så kastar sig Eleonora fram och ska hjälpa till att packa upp.

Sen får hon tag på en tyngd och tar några pyttesteg. Som att prytteln i handen ger henne en trygghet och balans och får henne att fokusera på något annat än att hon faktiskt tar steg framåt.

Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan det släpper helt!

Ni föräldrar som har barn som har nått gåstadiet förstår nog vilken pirrande känsla jag pratar om, när jag ser hur stolt och mallig vår dotter är över att äntligen börja kunna ta sig fram på egen hand.

Goa, underbara unge!

Värmebölja

Känslan när det är så varmt att man som kvinna starkt funderar på att snagga av sitt hår…

Precis Så varmt är det här nere.

Stadiga 35 grader, ibland har det till och med krupit upp till 37 grader…

Det ÄR varmt.

Hakuna Matata

Vi är inte speciellt värmekänsliga men till och med vi blir lite kocko i bollen.

Det gäller att bälja i sig mängder av vatten och att hålla sig en hel del i skuggan vilket det blir per automatik med lilla Eleonora.

Far & dotter <3

Och såklart tillbringa mycket tid i poolen med jämna dopp under ytan för att svalka våra överhettade hjärnor.

Min nya kloka sida har också insett hur bra det verkligen är att överdosera solskyddsfaktor.

En AHA-upplevelse och så skönt det är att aldrig någonsin känna sig bränd. Man får fin färg ändå men slipper förhoppningsvis undan de farliga strålarna.

Hurra för solkräm! Känns moget, klokt och bra 🙂

Brand

Sol och värme i all ära men så härom dagen när vi flytt till skuggan på terassen, drack kaffe och busade med Ellie så slog en kraftig röklukt mot oss, som brandrök.

Lunchfruktis

Vi tittade ut över det böljande gröna landskapet och såg hur röken låg som en tät, tjock dimma över trädtopparna. En bra bit ifrån oss men ändå lite läskigt på något sätt.

Helikopter och propellerplan kom flygandes på låg höjd över området och vi förberedde oss på att eventuellt få oväntat besök i poolen av en helikopter som ville hämta vatten.

Vi fick aldrig nåt oväntat besök 😉

Inget att skämta om såklart.

Någonstans brann det, för askan kom så småningom till oss med vindarna.

Röken avtog ganska så snabbt så allt tyder på att faran kvickt var över. Dock håller vi tummarna att branden bekämpades, att ingen kom till skada och att förlusterna inte blev alltför stora.

Faktum kvarstår att hetta inte alltid bara har fördelar med sig. Och naturens egen kraft kan ingen råda över. Läskigt.

Fast än, jag ska inte sticka under stolen att vi har det väldans gott just nu.

Och för alla er som är hemma i Sverige hör jag att ni också har toppenväder i såväl norr som söder!

Så underbart att även den svenska sommaren äntligen har kommit med full kraft.

Hoppas, hoppas att den är kvar till helgen då vi kommer hem igen!

Älska sommar, sol och värme!

Ha nu en riktigt skön och lat söndag med människor ni tycker mycket om.

Och till er som är på Queen Bee ikväll i Cph – have super fun!

Relaxing

Hakuna matata från Flayosc!

En stad, ett land, en värld i sorg.

28250660031_52310ac3a4_o

Det lämnar ingen oberörd.

Idag går våra tankar till alla dem som fallit offer i den kallblodiga massakern i Nice.

Till dem som förlorat en anhörig, vän eller bekant. Detta dessutom på Frankrikes nationaldag den 14 juli – är som en extra, obstinat, fet j-vla käftsmäll.

Vi ber en bön för alla som omkommit och till de 50-talet personer som nu kämpar för sina liv.

Vi gick till sängs tidigt igår och jag vaknade strax innan kl 6.30 imorse av att min telefon plingade till. Det var min mamma som kortfattat skrev om det fruktansvärda som inträffat och bad om ett kvickt livstecken tillbaka.

Vi mår bra men blotta tanken att så många oskyldiga liv gått till spillo, en knapp timmes bilfärd från oss gör mig illamående och vimmelkantig.

Jag vill skrika rakt ut i avsky. I ren frustration.

Jag är livrädd för denna rena, skära ondska som kan driva någon till att utföra en handling av denna kaliber.

Att vår vackra värld förpestas av ODJUR, MONSTER av detta slag.

Må de brinna i helvetet.

Idag är det inte bara landssorg här i Frankrike. Det är också världssorg.

Våra hjärtan gråter, vi sörjer och förundras med skräck vart denna värld är påväg.

Här nere är det extra tydligt.

Det ligger som en sordin över människor vi möter. Folk talar lågmält. Skyndar långsamt. Leenden och skratt är som bortblåsta.

Pray for the world

Pray for Nice. Pray for France.

Pray for the world.

Må godheten övervinna ondskan.

Och glöm inte att älska ❤

Slutligen väljer jag citera Expressens utrikeskorrespondent Magnus Falkehed.

Vi talar om feghetens nollnivå. Om grymhetens absoluta kokpunt. Om en total avsaknad av allt som gör oss till tänkande människor med medkänsla.

Walking down the memory lane

27103685250_325e10c2ae_o.jpg

I tisdags var det vår pappersbröllopsdag och därmed 2 år som gifta ❤

Det firade vi med lite extra smarrig mat ute på ballen och så bubbel såklart!

Vår tanke var en lång, härligt romantisk middag – men verkligheten (a.k.a vår kära dotter Eleonora) kom ikapp oss!

Istället blev det en ”kasta i sig-dinering” på 10 minuter, vackert ackompanjerat av bebisgallskrik från en vråltrött liten fröken…

Småbarnslivet helt utan filter 🙂

26759217634_eed7b5a54b_o26759223834_656aa96e76_o26759225794_197241f9ac_o

Apropå filter 😉

Här bilder från vår stora dag i Skanör-Falsterbo, 31 maj 2014. Fotograf var den strålande stjärnan, Natalie Lundquist, fd Burko.

2 fina år som herr & fru Briem, eller Briemisarna som vår kära vän Astrid kallar oss ❤

Inte klokt vad tiden går kvickt när man har kul!

När jag tänker på att min man och jag träffades för dryga 7 år sedan, så känns det nästan ofattbart.

Att vi har varit ihop i 7 år, redan!

Min man var 27 år gammal och jag 23 år när vi träffades, hjälp vi var verkligen så unga!

Spana in den här oerhört smickrande bilden, tagen på Malmöfestivalens traditionsenliga kräftskiva på Stortorget, augusti 2009.

Jisses! Jag minns det som igår, fjärilarna i magen. Jag ville aldrig, aldrig släppa honom. Kära och galna!

Sommaren 2009

Och nu sitter jag här och är någons fru OCH mamma ❤ ❤

Och vill ni veta en härlig sak?

(Nu provocerar jag säkert någon – men det struntar jag i) 🙂

Jag är så GLAD, TACKSAM, NÖJD och LYCKLIG att jag är precis just HÄR i livet!

Efter regn kommer nästan alltid solsken.

Det känns toppen och man ska inte hymla med att känna och våga säga just det.

Jag vill inte vara en jantelagare som inte vågar uttrycka min lycka och känslor, på grund av rädsla inför vad någon annan ska tycka och tänka.

Det där är bara rent nonsens!

Man SKA stanna upp och TILLÅTA sig att känna glädje!

Det är viktigt för ens överlevnad.

Sen är det ju SÅKLART så, att även jag har tyngre dagar eller på ren svenska, skitdagar.

Det har vi alla.

Dagar då småbarnslivet eller kanske jobbet, totalt tar knäcken på en.

Dagar då man inte alls är sitt bästa jag. Dagar då man är trött, grinig, neggig och allmänt less – på det mesta faktiskt.

Och dagar när det sista man vill är att vara öppen för att se det vackra i livet.

MEN det fina är, att det ena inte utesluter det andra!

Det är okej att känna båda delar. Det gör jag och det känns bra 🙂

Testa ni med!

Rusa inte bara runt i livet som man så ofta gör, utan tillåt er att känna. Är ni neggiga någon dag, så var det för bövelen. Kom igen, det är ju bara mänskligt.

Släpp lite på den där fasaden. Jag är övertygad om att livet blir mycket skönare då.

Det viktiga är dock att man lite då och då stannar upp, och vågar se på sig själv med sin ärliga och härliga blick. Och sedan att man nöjt konstaterar att man dels själv är himla bra och framförallt att livet inte är så pjåkigt trots allt.

Våga säg det också, högt. Att vi är bra! Och att vi har det bra! Att vi lever!

Jag tänker lite som alla studenter som glatt skrålar ”Fy F-N vad vi är bra!!!”

Sätt ord på det och glöm inte att dela det även till de som står er nära ❤

Så ja, det var bara några kvällstankar från mig 🙂

Om ni inte redan tänker såhär så hoppas jag att ni nappar på mitt tankesätt och stannar upp, vågar känna och vågar yttra det!

Life is good. Peace and Love. Over and Out. Good night, sleep tight.

xxx /Kat

27125478822_770fef318b_o

 

En mycket härlig helg!

Förra veckan var intensiv men helt otrolig!

Så många möten och happenings med så härliga människor.

Jag känner mig berikad och full av ny energi att ta denna veckan med storm!

Jag har tyvärr inga egna syskon men istället många goda vänner. En av dem som står mig närmst är min kära barndomsvän Victoria.

Voltairelunch
Ellie med sin nya bok. Tack älskade Bigsis för dessa hiskeliga djurläten som numera förgyller våra morgnar här hemma…

Vickan går även för mig under smeknamnet ”Älskade Bigsis”. Ja, lite cheesy kanske, men för mig det enda rätta ❤

Hon bor i Malmö med sin familj men var uppe på besök i Stockholm och vi var flera som fick njuta av hennes sällskap.

Middag hos Emma

Ni vet när man känner varandra så väl att man knappt behöver prata sätta ord på saker, för man tänker ändå, i princip samma tanke.

Eller så pratar vi i mun på varandra om helt olika saker och skrattar sedan hjärtligt åt att vi är så knäppa!

Alltid så härligt, ärligt, prestigelöst, och kärleksfullt.

Hon är verkligen one of a kind ❤

Och det bästa av allt är att vi snart ska spendera en hel vecka ihop med små våra familjer i Frankrike. Känns som en dröm!

Bubbelfredag

I lördags tog snälla Gudmor Anna och Daniel hand om Eleonora här hemma och vi var iväg på galej.

Och inte vilket galej som helst. Hatt-och husfest hos goda vänner Amelie & Erik, som köpt ett fantastiskt hus i Bromma!

Vilken kväll vi hade!

Tjo och tjim, skoj och så många skratt!

Och det finaste, att verkligen få PRATA med vänner och bekanta. Detta låter kanske knäppt men jag kände en stor skillnad i mitt eget sätt att umgås.

En mycket bra förändring.

Förr om åren så var fokus själva festen. Jättekul kvällar men man tog sig liksom inte alltid tid till att verkligen prata med varandra. Man hade mest bara väldigt kul!

Nu däremot, så kände jag en avsevärd skillnad. Nu hade i alla fall mitt fokus förflyttat sig till umgänget istället.

I lördags så verkligen umgicks jag med folk. Så många samtal med fina människor, både djupa och ytliga. Men ändock samtal och inte bara fest. Hajar ni vad jag menar?

Så himla trevligt i alla fall!

Jag tror banne mig att jag har gått och blivit en liiite mer mogen kvinna, hahaha!

Dock så var det SÅKLART även många varma kramar och en hel del dans, då trivs jag 🙂

Bigsis & jag

Miet & jag

Igår firade mina älsklingar mig på Mors Dag med fina paket och kort. Vi unnade oss både MAX-burgare och söndagsgottis framför Pretty Woman.

Jag kunde inte ha önskat mig ett bättre Mors Dag!

Och nu är sommaren tillbaka – awsome!

Allt gott till er och ha en fin vecka 🙂

Roddie the Hottie

Igår kväll var jag på något för mig – helt otippat…

Nämligen Rod Stewart på Globen – och wow, wow, wow vilken kväll vi hade!

Min kära väninna Mallan överraskade mig med konsertbiljetter och precis när vi skulle slå oss ner på våra platser så vinkade en man från turnéekipaget på oss.

Han frågade oss på vackert klingande brittiska om vi ”ladies” kunde tänka oss att sitta på Front Row, uppskattningsvis ca 3 meter från Roddan himself på scen.

Ett litet motkrav fanns bara…

Att vi under hela konserten skulle dansa och ha kul!

Lite som galna Groupies med andra ord… 🙂

Mallan och jag behövde inte lång betänketid och tackade såklart, gladeligen JA till erbjudandet!

2 minuter senare hade vi Roddan rakt i synfältet!

Roddie the hottie

Bilden av Rod hade jag sedan tidigare solklar framför mig.

Rocklegenden och kvinnokarlen med sin hesa röst och spretiga kalufs som bland annat höll ihop med Britt Ekland på glada 70-talet.

Men faktum kvarstår att Rod och jag är lite olika generationer.

När jag var ”ung” (yngre än vad jag är nu ) 😉 så var det Vengaboys som pumpades ur högtalarna – och inte så mycket Rod Stewart…

Men lite förkoll hade jag ändå, de låtar jag kom att tänka på direkt var klassikerna:

”The first cut is the deepest”

”Da ya think I’m sexy”

”Sailing”

Tur för mig att samtliga spelades så  att jag friskt kunde skråla med – i refrängerna i alla fall 🙂

Men det spelar liksom ingen roll.

För trots att jag långt ifrån kunde alla texter, så är det en god och speciell känsla att bli upprymd och fylld av riktigt bra musik!

Och självfallet levererade Mallan och jag full pott gällande vår appearance framför scen!

Som vi dansade, klappade i takt, skakade rumpa och sjöng med 🙂

Roddie and his girls

En sån skön krutgubbe!

71 år ung and still going strong!

Med dryga 50 år i branschen rockar han fortfarande loss och bjussar på sig själv. 

Då tycker jag att man helt klart kan titulera sig Superstar!

Att han förutom en lysande artistkarriär lyckats att ”Rodda” *hahaha* 8 barn med 5 olika kvinnor i 3 olika äktenskap kräver en eloge i sig 😉

Hatten av för Roddan helt enkelt!

Vi hade verkligen en toppenkväll och jag måste säga att Rottie the Hottie – den levande legenden har fått en plats i mitt musikaliska hjärta!

Tack bästa Mallan för en fantastisk kväll!

Mallan & Kattan

Good Karma

På min morgonjoggrunda idag (SÅ, då fick jag det sagt – jag tar alla tillfällen i akt att smygskryta om mitt lunkande) – så bokstavligt talat SPRANG jag in i en övergiven väska på gatan.

Där stod den alldeles ensam och det morgonstressade folket jäktade förbi utan att skänka den en blick. Någon vände sig om i all hast men de flesta bara ignorerade den.

Jag däremot passade på att slå mig ner, mest för att bli av med mitt håll och återhämta andan lite 😉

Jag satte mig på huk och vaktade väskan för ett slag. Så att ingen fuling kom och lade tassarna på den.

När min andfåddhet lagt sig så började jag fundera på vad steg nummer 2 skulle bli.
Jag kunde ju inte sitta där och vänta i all evighet. Jag måste hem och ta hand om Lillan när Patrick går till jobbet.

Ägaren till väskan lös med sin frånvaro.

Jag tog beslutet att öppna blixtlåset och se om jag kunde hitta en ledtråd till vem väskan tillhörde.

Bingo!

Väl synligt i ett innerfack låg det prydligt en plånbok med ett körkort.

Puhh, så skönt att jag slapp rota.

Det känns väldigt olustigt att gå igenom en total främlings personliga tillhörigheter. Det tog emot bara att öppna väskan.

Glad över att jag funnit ett namn så lätt så började jag med att scanna av nätet.

TACK INTERNET! (vad gjorde man ens innan internet?!) 😉

Eniro, Hitta.se, Facebook, kollade LinkedIn, ja jag jobbade på högvarv för att hitta ett mobilnummer. Inget napp dock.

Efter många samtal till det fasta numret och ett par meddelanden ivägmailade på både FB och en annan kontaktväg så traskade jag lite trumpen hem med portföljen under min arm.

Väskan

Min make tittade storögt när jag kom tillbaka efter min löprunda med en portfölj.

Efter en kort resumé för honom så började frågorna att poppa upp i mitt eget huvud. Tvivel på om jag ens hade gjort rätt i att ta den från gatan? Kanske ägaren bara hade sprungit upp i lägenheten?

Fast jag stod ändå där och väntade i minst 15 minuter.

Hmm. Ja ja, jag kan inte göra mer än att vänta och se om mannen ifråga hör sig. Annars får jag väl traska till Polisens hittegodsavdelning.

Suck, tänk om väskan blir ett projekt helt plötsligt…

Ja ja, det är ju Good Karma i alla fall om jag lyckas återbörda den till ägaren.

Sagt och gjort!
Det gick inte lång tid efter mina funderingar som min mobil ringde och på andra sidan hörde jag en kvittrande glad och lättad man som var så tacksam att jag tagit hand om hans portfölj.

Som han uttryckte det – ”ALLT finns där i! Kort, pass, nycklar – ja ALLT!”

Och visst är det ju så. Ofta går man drar runt på halva sitt liv i sin väska.

Note to self – tömma sin väska oftare och se till att slimma den så bara det mest nödvändiga är med.

Bukett

Vi bestämde träff vid ett café runt hörnan från oss.

Mötet med mannen gjorde mig varm i hjärtat. Jag fick en stor bukett med vackra blommor och ett fint kort som tack för hjälpen.

Katarina!

Stort tack för din vänlighet och ärlighet.

/Staffan

Mannen blev glad och jag blev glad!

Och jag fick mycket tydligt klart för mig att jag gjort en god gärning och räddat hans dag!

Så härligt!

Jag hoppas nästan att jag springer in i väskor lite oftare för detta gjorde mig gott 🙂

Inget slår Good Karma!

Att ibland vänligt tacka nej

Dagens fundering.

Att lära sig att tacka nej till trevliga inviter. Att ibland göra det som är bäst för familjen och för en själv – framför allt det där som lockar så in i vassen.

Att våga vara den som vänligt avböjer trots att man inte har någon ”egentlig” anledning.

Att välja att prioritera en lugn skön hemmahelg utan de minsta planer och tillåta sig själv att bara göra ingenting.

Eller i mitt fall, att ”bara” få vara mamma för ett slag och vara 100% närvarande i ens egen lilla värld.

Det ska jag jobba för.

Vi är lyckligt lottade som är omgivna av fina människor som bjuder in till allt möjligt skoj och jag har så länge jag kan minnas varit den som gladeligen hoppat på – och tackat ja till det mesta kul som händer!

Det har inneburit massor av roliga, upplyftande och fantastiska händelser men också ibland byggt upp en stress i mitt bröst.

Klyschigt men ABSOLUT SANT är att man faktiskt inte behöver vara med på allt.

Speciellt inte nu när man inte bara har sig själv att tänka på – utan även en liten älskling och en make ❤ ❤

När jag blev mamma trodde jag lite naivt att jag skulle kunna fortsätta att leva nästan precis som vanligt. Och det kan man – nästan.

Men faktum kvarstår att ens referensramar har förändrats avsevärt och plötsligt är prioriteringarna helt annorlunda än vad man tidigare varit van vid.

Det är oerhört frestande och lätt att boka upp varje dag i veckan för någon form av aktivitet och umgänge. Fina möten med härliga människor som gör en så gott.

Men varför tvunget trycka in så mycket som möjligt?

Varför inte sprida ut gracerna och unna sig dagar som är HELT ouppbokade?

Hela helger med familjen HELT utan umgänge med vänner.

För mig är det ett stort steg i min mognadsprocess att jag lär mig att tacka nej även till roliga inviter. Och att jag i samband med NEJ:et inte nödvändigtvis behöver komma med en superduperlång och detaljrik förklaring.

Det är nästa steg för mig som jag ska jobba mot.

Tänk vilken lättnad att bara rätt och slätt kunna säga; ”Tack för inbjudan men tyvärr passar det inte denna gång, ha det så kul”

Många i min närhet är så kloka och så vill jag också bli.

Förhoppningsvis finns våra vänner kvar trots att man tackar nej någon gång då och då 🙂

Och vet ni vad – i helgen har vi har tackat nej till lockande inviter helt utan ”giltigt förfall” och jag njuter av att bara få vara hemma med min lilla familj ❤

Ett stort steg i rätt riktning för mig och det känns så skönt i mitt bröst.

Ha en fortsatt skön helg allihop!

Älskade unge