Katarina Briem

 Vi har varit på hajk!

Vi fick nys om ett vackert vattenfall inte långt härifrån och tänkte såklart att dit måste vi!

Då vi numera är tre i familjen och en av oss är lite för ung för att hajka på egen hand, så funderade vi lite på om det ens skulle vara genomförbart att ta oss fram i ”terrängen” med en barnvagn.

Men man måste våga chansa ibland och så fick det bli 🙂

Det började bra med en het glidarprommis i vacker natur. Solen gassade, inte ett moln så långt ögat kan nå och termometern visade på 35 grader…

Varmt och gott kan man säga 😉

Sen började det bli lite bumpy… Till slut blev det så hoppigt att vår vagn var nära att gå ut i strejk.

Hmmm, vad gör vi nu då?

Vi ville ju så gärna fortsätta till denna så kallade ”magiska plats”. Att avbryta nu var helt otänkbart.

Vi fick helt enkelt göra oss av med vagnen och bära lillsnuttan resterande av vårt hajkäventyr.

Jag fann ett mindre berg som jag besteg (hahaha) och gömde vagnen lite smygigt bakom en gigantisk stenbumling.

Det var lätt att ta sig upp men på min väg ner med en otymplig paraplyvagn blev det lite jobbigt…

Vips så drattade jag på ändan i den branta stensluttningen. Pat skrattade och jag borstade lite snyggt av mig framför klungan av fransmän nedanför oss.

Lite action i livet är aldrig fel 😉

Hur som helst. Hajken den fortsatte.

Vi började närma oss vattenfallet och det forsande vattnet ekade inbjudande. Tyvärr så har de sedan något år tillbaka stängt av pga rasrisk så man kan inte komma ända fram botten av fallet.

Dock fick vi oss en tur i en magisk, nästan lite trolsk miljö, över stock och sten, med turkost vatten och en snudd på exotisk växtlighet.

Såklart ville vi känna på vattnet som för övrigt var svinkallt. Typ 5 grader, på riktigt jättekallt alltså. Vi bangade därför badet men traskade runt och insöp allt vackert.

Jag som aldrig tidigare besökt en vattenfallsomgivning tyckte att det var helt fantastiskt. Jag tror dock att vi kan ha valt lite fel rutt dit. Det fanns många ”vandringsleder” att välja bland och just den vi tog var långt bort från det ”riktiga fallet” men det var otroligt vackert i vilket fall, hehe 🙂

Vi är alla tre mycket nöjda över vår lilla utflykt och Eleonora kan nu sätta ”hajkare” på sin CV.

En grym dag helt enkelt!

Vattenfallet heter La Cascade och ligger i en by vid namn Sillians-la-Cascade, i närheten av Salernes.

Jag är barnsligt förtjust i firande av alla de slag. Speciellt för dem jag älskar. Min make inkluderas till dessa ❤

I lördags fyllde han 35 år och det var för mig den 7:e födelsedagen som jag fick fira honom på!

Naturligtvis ska en födelsedag inledas det med sång, ljus och en smarrig frulle. Det är sen gammalt.

Lillan och jag smög upp för att preppa frukosten. Då Eleonora har myror i brallan och ska upptäcka allt, precis allt som kommer i sin väg, så tog förberedelserna lite längre tid än planerat.

Så lång tid att Patrik hungrade ihjäl nere i sovrummet och vips stod han här i köket i morgonrock.

En stilig 35-åring må jag säga ❤

Det blev fölsesång vid köksön istället för på sängen och sen åt vi en god frukost ihop.

Dagen till ära så unnade vi oss en lunch på en beach club nere i Sainte Maxime. Det var så trevligt och så gott!

Jag tog Burratina med lufttorkad skinka och pesto, på en bädd av säsongens frukter. Trevligt att mixa in frukt i maten. Mycket fräscht och gott!

Personalen, gästerna – ja alla var så vänliga, tillmötesgående och mysiga med Ellie som stökade runt mellan borden.

Hon fick massor av uppmärksamhet en rejäl egoboost 🙂 Ska tilläggas att detta var en mycket barnvänlig beach club.

Överlag måste jag säga att fransmän och fransyskor är otroligt fina med barn. De skojar, busar och är genuint nyfikna på de små. Så härligt!

Dock får man vara på sin vakt, Ellie var sekunder från att mumsa fransk nougat som en vänlig fransk kvinna erbjöd. Tanken var söt men ingen höjdare för E:s lilla mage då hon är komjölksproteinkänslig. Ingen skada skedd dock.

Sen kommer vi till den delen som får mig att bli alldeles varm i kroppen.

Eleonoras första besök på stranden.

Så tokigt men när vi var i Skåne så fick vi inte till någon stranddag alls. Antingen så öste regnet ner eller så var vi iväg på annat.

Så Ellies första gång på beachen blev alltså i Saint Maxime.

Hon fullkomligt ÄLSKADE det!

Så underbart att se sin dotter så exalterad. Att se den totala lyckan glittra i hennes ögon. Hon kramade koncentrerat, grävde och kastade med sanden.

Hon plaskade så skummet det yrde, skrattade och hade den där överlyckliga minen i sitt lilla ansikte. Vår lilla busfia.

En av de finaste grejerna med att vara förälder är att få följa sitt barn på livets gång.

Allting har en första gång och är då helt nytt för dem. Så fint.

Sol, strand, hav och sand – (sol)klara favoriter hos vår lilla älskling ❤

Det blir mycket snart ett nytt strandbesök 🙂

Vamos a la playa!

Födelsedagskvällen avrundade vi sedan hemma med bubbel, paket och god middag.

Jag tror att födelsedagsgrisen var nöjd och belåten med sin dag 🙂

I veckan som gick besökte vi goda vänner som köpt lantställe i Torekov.

Huset har de passande nog döpt till Lilla Lyckan och precis den känslan infinner sig när man går in igenom den söta entrén!

Familjen Hötzel-Persson bestående av Mia, Hannes, Florence och Bernard (9 månader) välkomnade oss med öppna armar och den lilla sötnosen Florence (snart 3 år) kom springande emot oss och skrek glatt och högt;

Pappa Pat, Kat & Eeeeeelllliiiie ❤ ❤ ❤

Då vet man att man varit efterlängtad 🙂

Så himla gulligt att Florence kallar Patrick för Pappa Pat. Det har liksom bara blivit så sedan vi fick Eleonora. Nu förknippar lilla Florence att Patrick är pappa åt Eleonora, så då blir han kort och gott Pappa Pat!

Hihi, ibland är barns logik nästan bättre än vi vuxnas.

Vi inackorderades i gästhuset på tomten och blev bortskämda både med morgonrockar, kaffekokare och tv på rummet. Som ett mysigt Bed & Breakfast fast med helpension och en extra guldkant!

Första kvällen var det korvfest. Jag älskar korv och blev såklart väldigt nöjd med menyvalet 🙂

Hannes hade köpt korvar på längden och på tvären. Starka, rökta, välkryddade och så smarriga! Såklart grillade vi och ALLT blir verkligen lite godare med en ”grill touch” tycker jag.

Håller ni inte med? Att grillat är godast!

Efter en slow start hemma i huset med jordgubbsplockning promenerade vi in till byn för att äta lunch på G.Swensons.

Mitt i den goda lunchen så brakade ovädret loss totalt. Hällregnet fullkomligt öste ner och vi tänkte alla samma sak, detta är en kvickt övergående skur men ack så fel man kan ha!

Spöregnet höll i sig och vi fick snällt campa på Swensons uteservering under tak då det var FÖR blött för att ta oss därifrån med öppna vagnar, tre små barn och icke regnvänliga skor…

Det blev både en, två och tre koppar kaffe och rulltårta innan vi kom på den geniala idén att Hannes snälla svägerska kunde komma och hämta oss med bilen.

Samma sekund som vi alla var hemkörda i två omgångar så sprack det upp och solen visade sig igen 🙂

Mia tog en löptur och sedan åkte värdparet ner en snabbis till vattnet för att ta ett friskt dopp i det blå. Patrick och jag är i detta fallet badkrukor och bangade faktiskt dopp i 17-gradigt vatten…

Men jag måste nog allt erkänna att man blev lite sugen i efterhand när Hannes & Mia kom hem igen, friska och fina, med blött hår iförda sina morgonrockar – à la Torekov style!

På kvällen åt vi god fisk, återigen i foliepaket (vår nya favvo) med en smarrig potatissallad till.

Kvällarna spenderades sedan i deras mysiga vardagsrum med kaffe, gottis, skrattattacker, youtubeklipp, yatzyturnering och lite fotbollsmatcher i bakgrunden förstås.

Så långt bort från drinkar, Stureplan och uns uns man kan komma.

Småttingarna sussade sött och bara så lugnt, skönt, trevligt och mysigt.

Älskart!

Innan vi packade ihop oss tog vi återigen en promenad med sovande barn i vagnarna, genom Solsidan, ner mot vattnet och Dagshög och spanade såklart in Hugh Grants bygge som är i full gång. Alltid kul att se före och efter!

Ett tips och ett absolut MÅSTEBESÖK om man är i Torekov är enligt mig Helena Rääf’s Inredningsbutik som har öppet kl 11-16 nu under sommarmånaderna.

Ett besök hos henne är alltid överrumplande och inspirerande. Inte nog med att hon är en färgstark kvinna, hon har också fingertoppskänsla och väljer ut de absolut mest vackra ting och textilier till sin sommarbutik.

Jag vill köpa nästan allt 🙂 Men ibland måste man hejda sig, som jag klokt nog gjorde denna gång.

Men jag kommer tillbaka nästa år men en större resväska!

Spana in butiken här: Helena Rääf Inredning

 Vår Torekovtripp avslutade vi på Fiskhuset nere i hamnen med friterad spätta med remouladsås och killarna tog sill(a)tallrik. Mums!

Tack vackra Torekov och kära familjen Hötzel-Persson för så mysiga dagar i ert pittoreska Lilla Lyckan!

 

Nu var det ett tag sedan mitt senaste inlägg.

Vi kan säga att livet kom emellan…

Mycket på gott, i form i relaxing i vackra miljöer men även lite sjukstuga. Lustigt det där att man nästan alltid lyckas pricka in att bli sjuk när man är iväg på semester.

Håller ni inte med om att det ofta är just så?

Precis som att kroppen hinner känna efter och tillåter bacilluskerna att träda fram och ställa till med trubbel.

För er som själva har barn och varit sjuka i kombination med just småbarn, vet hur trixigt det kan vara att manövrera sängliggande tillstånd med små pluttar.

”But what doesn’t kill you makes you stronger” och såklart överlevde vi även denna pärs 🙂

När jag ändå är igång, vill jag dela vår erfarenhet av tänder… mjölktänder alltså – lillans första ploppade ut i Frankrike.

Tänder, tänder, tänder, självklart är det ytterst individuellt hur det påverkar de små men såhär gick det för oss…

TANDSPRICKNING, brrr jag ryser av ordet.

En del av våra vänner med erfarenhet hade höjt ett varnandes finger för detta och nu förstår jag varför. Det var ingen höjdare alls faktiskt. Inte får vår lilla dotter i alla fall.

Pop, pop, pop, pop sa det och vips så hade 4 små vita risgryn poppat upp i hennes mun, och detta på knappa 10 dagar (!)

För att uttrycka mig lindrigt så gick det inte obemärkt förbi…

De små rackarns risgrynen resulterade i matvägran, feber och ett skiftande humör som blixtsnabbt växlade från kvittrande glad till arg som ett bi.

Krokodiltårar som rann ner för de gossiga små kinderna samtidigt som hon envisades med att forcera in hela hennes pyttenäve i den lilla munnen.

Vi, hjälplösa föräldrar, fick tack och lov stor hjälp först av våra kära vänner och sedan av fantastiska farmor & farfar – både med avlastning i ottan, fransk dundermedicin och ovärderlig hjälp med matning.

Guld värt!

Nu har det äntligen börjat vända och hon har återfått sin goda aptit och sköna humör!

Livet med bebis kan sannerligen vara en kringelikrokig väg, men utan tvekan den mest spännande och vackra väg jag någonsin vandrat ❤

MEN in emellan tänder som poppat som popcorn och feberfrossa som nockat oss så har vi också haft ofantligt mycket skoj!

Minnen som etsat sig fast på näthinnan och dagar och stunder som gör en varm i hjärtat.

Här delar jag några av dem med er 🙂

En utav kvällarna snurrade vår grillmaestro Max ihop hemlagade burgare.

Knepet är som ni säkert vet att göra dem på högrev och till våra saftiga godbitar hade vi flera olika goda röror, karamelliserad lök, knaperstekt bacon och grillade majskolvar.

Det vattnas i min mun när jag tänker tillbaka på dem…

Det var sååå otroligt gott! Eller som vi säger i Malmö, överpuligt! 🙂

Vi hängde också en hel del hemma i huset.

Sol och bad, plask och bus och jagande av de små som utforskar ALLT som kommer i deras väg. Det gäller att vara på sin vakt!

Överallt finns det ”faror” som man aldrig tidigare ens reflekterat över. Stentrappor, poolkanter och för att inte tala om allt som de små får för sig att stoppa i munnen.

Nya tider nu men två pocketböcker hann jag i alla fall att läsas ut – det är inte fy skam!

Vi tackar barnens eftermiddagsvila för det 🙂

Vi tog även en tur till Chateau de Berne som jag skrev om redan i påskas. Det är ett mycket vackert vinslott som ligger 15 minuters körning från huset.

Där åt vi en god pizzalunch och promenixade runt på ägorna. Väl värt ett besök!

För att summera denna vistelse så har vi haft det VÄLDIGT GOTT.

Och dessutom tror jag minsann att vår dotter haft sin första ”summer crush”. Hon är inte så lite förtjust i charmtrollet Sixten.

Det är sällan jag sett henne så iakttagande och beundrande som vid umgänge med denna lilla goding.

Hon brukar vanligtvis vara den stöddiga typen som tar för sig och håller låda. Nu däremot, tassade hon försiktigt omkring och svärmade runt Herr Sigge Bus ❤

Sixten däremot var cool, körde sitt race, spelade oberörd och lät sig icke förföras 🙂

Underbara små älsklingar!

Tack kära familjen Fjellström Jungmark för underbara dagar med er i Paradiset!

We love you!