Vacay mode

Härom dagen var killarna iväg på svettig golfrunda i 27 graders värme och gassande sol. De kom hem som två urvridna trasor med solsting. Inte ett dugg avis.

Vi däremot, Vickan, barnen och jag utforskade Flayosc till fots och hade en skön dag här hemma med sol och bad.

Först långfrukost med de små, bus och projekt matintag.

Frulle med barnen.jpg

Just nu är Lillan är inne i en ”trilskas-med-att-äta-fas” vilket innebär att all mat ska spottas, fräsas, kladdas och kletas med.

Att det kan vara så oroligt kul att leka med maten?

Hoppas att denna fas är ytterst kvickt övergående.

För att få maten att stanna kvar i den lilla magen är alla knep tillåtna här hemma. Och som man håller på alltså 🙂

Nöff, nöff, Babblarna på högsta volym från iPhonen (youtubeklipp för kids) och en och annan fruktpuréklämmis slinker ner…

Det råder delade meningar om små barns skärmtid men jag erkänner att hos oss går Babblarna varmt när inget annat funkar.

Som en förförande drog för de små och ändå lite svängigt även för oss vuxna!

Men sina nästan 25 miljoner views är vi inte ensamma om att ta till denna livlina ibland 🙂

Tack Babblarna och klämmisar, utan er hade vi inte klarat denna period!

Nöffbus med Ellie

Trots att vi var uppe med tuppen och intentionen var att komma iväg tidigt, så rullade vi ut lite i ”senaste laget” vid kl 10.30.

Detta för att tajma småttingarnas vila och undvika den alltför gassande lunchsolen.

Lustigt hur ens referensramar så totalt förändrats sedan man fått barn. Att kl 10.30 skulle vara ”sent” att lämna huset. Haha, innan Eleonora kom var det ungefär då vi hade makat oss upp ur sängen. 

Men nu är det nya tider och jag gillart! ❤

Boulangerie á Flayosc.jpg

Vi mammor kämpade oss upp och ner med vagnar och barn på bumpy roads och rejäla backar. Nu känns det ordentligt i våra baksidor…

En tur och retur med sightseeing i lilla pytte Flayosc och ser ni hur vackert den svenska flaggan fladdrar i den franska vinden.

Flaggirlanger är riktigt trevligt!

Sweden in FranceVickan i gränd

Fruits et légumes

Villa Briem

Plask och busÄlsklings älskade´Väl tillbaka i huset var det plask och bus med de små i skuggan.

Tack till mormor och morfar för den sockersöta baddräkten – den sitter som en smäck!

Så fort våra älsklingar slocknat så åt vi en god middag i magiskt kvällsljus och avrundade sedan kvällen med boule och pastis.

Ljuset här nere slår allt!

Vickan njuterKatGrillKat kvällsljus

Pastisen slank ner och Vickan och Max slog oss överlägset i bouleturneringen. Helt klart väl värda vinnare!

Jag är en oerhört bra förlorare men en riktigt dryg vinnare!

/Vinnarfrugan Victoria 🙂

Den dryga vinnaren lös med sin frånvaro och Patrick och jag konstaterar att vi måste jobba upp våra Boule-skills så att vi kan utmana svärföräldrarna när de kommer ner nästa vecka.

Ännu en helt underbar dag och kväll i fantastiska Flayosc!

The WinnersLate night bouleFörlorarna

 

Tillbaks i Paradiset

Nu drar vi.jpgVi landade i Nice i tisdags eftermiddags, dock med en inte lika smidig flygning som sist i bagaget.

Flighten från Stockholm var sen pga att noshjulet skulle bytas ut (!) innan vi kunde taxa ut och lyfta från Arlanda. 

Jag led med de flygrädda som med flackande blickar ställde tusen frågor vid gaten innan vi gick ombord… 

I vilket fall resulterade noshjulsbytet i att vi blev ca 45 minuter sena.

Vilket i sin tur ledde till att Ellies förmiddagsnap inleddes vid gaten och abrupt avbröts vid ombordstigning. 

Sen var det liv i luckan kan ni tro!

En övertrött, kinkig liten fröken som kunde liknas vid en oregerlig mask med spasmiska ryck.

Och så vi, två svettiga föräldrar som vänder ut och in på oss själva för att försöka tysta, lugna, trösta och söva.

Till råga på detta var vi seatade intill en gullig, liten 15-månaders flicka på andra sidan mittgången. När den ena flickan föll i sömn så vaknade den andra och sjöng så vackert – och tvärtom.

Lustigt det där, hur övertrötthet fullständigt kan vända upp och ner på tillvaron. För såväl småttingarna som för de vuxna…

Ni småbarnsföräldrar känner nog igen er? 🙂 

Well well, allt går inte alltid på räls.

Till slut så däckade Eleonora och sov sedan som stock ända till vi nuddat mark i Nice.

Här en bild på vår lilla familj. Min kära make tror att han kommer undan om han fular sig på bild, men icke så nicke. Han vet mycket väl vilken typ han har gift sig med. Har man givit sig in i leken får man leken tåla, hahaha 😉

Briemisarna

Väl på plats mötte vi upp våra goda vänner, Vickan (älskade Bigsis), hennes man Max och deras charmtroll till son Sixten.

När vi kom till huset var det oroväckande mörk himmel och så kom hällregnet… Inte så vidare festligt. 

Även fast man vet att det med största sannolikhet inte kommer att vara 7 dagar regnrusk, så hinner man ändå panika och tänka tanken.

Och vi som hade bjudit hit våra vänner och allt. Till skitvädret. Aj, aj, aj, hur skulle detta gå?

Hahaha, vi låter verkligen som positiva klubben nu!

Men så precis vid 20.30-tiden (som käre svärfar siat om) så sprack himlen upp och underbart vackra, fantastiska Flayosc visade sig från sin bästa sida!

Klorofyllgrönt, blomstrande, i kvällssol och helt otroligt vackert. Kvällen avrundades med en sen middag ute på terassen.

Vi njöt till fullo! 

Första kvällenGrillmaster

Och så har det fortsatt!

Grillad korv till lunch – då gottar KorvA-Katta sig 🙂

Lata dagar vid poolen, mestadels i skuggan för att skydda de små, men lika skönt för det.

Lyxen att skippa inomhusvilan och söva de små med hjälp av rundvandring runt poolen och sedan fläktande utomhusnap slår det mesta.

Korvlunch

Familjen FjellströmNatta småttingarnaEllie tupplur

Ni fina som läser min blogg kommer få stå ut med uppdateringar härifrån. Från Paradiset som Vickan har döpt det till ❤

Mina svärföräldrars ställe är verkligen helt magiskt. Jag hade kunnat flytta hit på studs -men njuter av lyxen att kunna besöka det lite då och då.

Systrarna & SiggeFördrink i kvällsljusFina fisken

Igår åt vi den smarrigaste fisken som Vickan snurrat ihop i ett nafs. Vit fisk med massor av smått och gott, i foliepaket över grillen är såååå gott!

Nu kan jag inte skriva mer för denna gång då jag längtar efter att joina de andra uppe i köket.

Den lyxiga plikten att agera mamma, fru och vän kallar.

Livet är allt bra härligt ❤

Kram från Flayosc, fortsättning följer!

Kat

Vad jag skulle ta med mig till en öde ö?

När min man inför min möhippa fick frågan, vad han trodde att jag helst av allt skulle ta med mig till en öde ö – så svarade han ÄGG!

Och en hårborste! Hahaha!

Jag älskar det svaret och det är inte långt från sanningen.

Äggen alltså 😉

Ägg är helt klart en av mina favoritlivsmedel och jag äter så mycket ägg så att det borde spruta ur öronen på mig.

Ägg till frukost, ägg till lunch och ägg som snack.

Så enkelt att göra goda saker av ägg.

Kokt eller stekt ägg rätt och slätt, scramled eggs, pocherat ägg, omelett, för att inte tala om alla goda recept som innehåller ägg – nu kommer bananpannkakan igen 🙂

Jag ska dela med mig av ett supergott och enkelt recept, som jag själv har hittat hos den inspirerande kostrådgivaren och hälsoentreprenören Åse Falkman Fredrikson.

Om du har idétorka och behöver ny matinspo, så spana in hennes blogg här, kanske något som kan locka!

I alla fall, denna är rätt är så god till frulle men kan också ätas kalla och tas med på picknicken.

Mums

UGNSTEKTA ÄGG – smarr smarr!

Du behöver:

En muffinsform i teflon behövs för denna rätt men en bra och billig investering.

Sätt ugnen på 200 grader.
Lägg en skiva skinka (den större varianten av skinkskiva) i ett muffinshål, knäck i ett ägg och en skiva avokado eller någon grönsak.

Då jag är barnsligt förtjust i soltorkade tomater så brukar jag även klippa ner några sådana.

För att smarra till det ytterligare så toppa med god lagrad ost (parmesan är ljuvligt!)

Krydda med salt, peppar och t.ex paprikapulver eller cayennepeppar. En favorit för mig är koriander/chili-krydda från Santa Maria.

Sätt sedan in i ugnen i ca 15-20 minuter, tills ägget känns lagom mjukt.

Ät och njut! Så sablars gott!

Gottiugnsstekta ägg

Ni har ju koll, så ni vet alldeles säkert alla fördelar med ägg men det kan alltid vara bra med en reminder.

Listan nedan är en mix av ägginfo från artiklar som just nu sprids på nätet. Så bra och värd att ögna igenom.

Ägg har en lång rad hälsosamma fördelar. De är rika på järn, aminosyror och antioxidanter. Dessutom är de prisvärda vilket är ett plus i sig.

Om du kan så välj gärna ekologiska ägg då de är extra rika på näringsvärden. Och såklart att de fina hönsen som ger oss dessa godsaker, haft ett betydligt schysstare liv.

1. Skelettet blir starkare.

Ägg innehåller kalcium – vilket gör dina ben starkare och hjälper till att förhindra benskörhet. De innehåller också D-Vitamin som reglerar kalkbalansen i skelett och tänder.

2. Du får bättre hår, hud och naglar.

B-vitamin och omega 3-fettsyror i ägg hjälper dig att få bättre hår, hud och naglar.

3. Det är lättare att bygga muskler.

Det är känt att ägg innehåller massor av protein, som behövs för att bygga muskler.

4. Hjärnan utvecklas.

Ämnet kolin finns i ägg och är bra för hjärnans tillväxt och utveckling. Det förbättrar gallblåsans, binjurarnas, könskörtlarnas och hjärtats funktion, samt minnet.

5. Du får i dig en hel del vitaminer och mineraler.

De flesta av alla antioxidanter , vitaminer och mineraler finns i ägg. Vitamin E, folsyra och selen till exempel. Rena rama vitaminpillret!

6. Det är bra för ögonen.

Antioxidanterna lutein och zeacanthin finns i ägg och de skyddar ögonen och minskar även risken för grå starr.

7. Det är lättare att behålla vikten.

Ägg ger en bra mättnadskänsla och det i sin tur gör att du inte småäter så mycket.

Så ägga loss nu mina vänner!

 

 

Walking down the memory lane

27103685250_325e10c2ae_o.jpg

I tisdags var det vår pappersbröllopsdag och därmed 2 år som gifta ❤

Det firade vi med lite extra smarrig mat ute på ballen och så bubbel såklart!

Vår tanke var en lång, härligt romantisk middag – men verkligheten (a.k.a vår kära dotter Eleonora) kom ikapp oss!

Istället blev det en ”kasta i sig-dinering” på 10 minuter, vackert ackompanjerat av bebisgallskrik från en vråltrött liten fröken…

Småbarnslivet helt utan filter 🙂

26759217634_eed7b5a54b_o26759223834_656aa96e76_o26759225794_197241f9ac_o

Apropå filter 😉

Här bilder från vår stora dag i Skanör-Falsterbo, 31 maj 2014. Fotograf var den strålande stjärnan, Natalie Lundquist, fd Burko.

2 fina år som herr & fru Briem, eller Briemisarna som vår kära vän Astrid kallar oss ❤

Inte klokt vad tiden går kvickt när man har kul!

När jag tänker på att min man och jag träffades för dryga 7 år sedan, så känns det nästan ofattbart.

Att vi har varit ihop i 7 år, redan!

Min man var 27 år gammal och jag 23 år när vi träffades, hjälp vi var verkligen så unga!

Spana in den här oerhört smickrande bilden, tagen på Malmöfestivalens traditionsenliga kräftskiva på Stortorget, augusti 2009.

Jisses! Jag minns det som igår, fjärilarna i magen. Jag ville aldrig, aldrig släppa honom. Kära och galna!

Sommaren 2009

Och nu sitter jag här och är någons fru OCH mamma ❤ ❤

Och vill ni veta en härlig sak?

(Nu provocerar jag säkert någon – men det struntar jag i) 🙂

Jag är så GLAD, TACKSAM, NÖJD och LYCKLIG att jag är precis just HÄR i livet!

Efter regn kommer nästan alltid solsken.

Det känns toppen och man ska inte hymla med att känna och våga säga just det.

Jag vill inte vara en jantelagare som inte vågar uttrycka min lycka och känslor, på grund av rädsla inför vad någon annan ska tycka och tänka.

Det där är bara rent nonsens!

Man SKA stanna upp och TILLÅTA sig att känna glädje!

Det är viktigt för ens överlevnad.

Sen är det ju SÅKLART så, att även jag har tyngre dagar eller på ren svenska, skitdagar.

Det har vi alla.

Dagar då småbarnslivet eller kanske jobbet, totalt tar knäcken på en.

Dagar då man inte alls är sitt bästa jag. Dagar då man är trött, grinig, neggig och allmänt less – på det mesta faktiskt.

Och dagar när det sista man vill är att vara öppen för att se det vackra i livet.

MEN det fina är, att det ena inte utesluter det andra!

Det är okej att känna båda delar. Det gör jag och det känns bra 🙂

Testa ni med!

Rusa inte bara runt i livet som man så ofta gör, utan tillåt er att känna. Är ni neggiga någon dag, så var det för bövelen. Kom igen, det är ju bara mänskligt.

Släpp lite på den där fasaden. Jag är övertygad om att livet blir mycket skönare då.

Det viktiga är dock att man lite då och då stannar upp, och vågar se på sig själv med sin ärliga och härliga blick. Och sedan att man nöjt konstaterar att man dels själv är himla bra och framförallt att livet inte är så pjåkigt trots allt.

Våga säg det också, högt. Att vi är bra! Och att vi har det bra! Att vi lever!

Jag tänker lite som alla studenter som glatt skrålar ”Fy F-N vad vi är bra!!!”

Sätt ord på det och glöm inte att dela det även till de som står er nära ❤

Så ja, det var bara några kvällstankar från mig 🙂

Om ni inte redan tänker såhär så hoppas jag att ni nappar på mitt tankesätt och stannar upp, vågar känna och vågar yttra det!

Life is good. Peace and Love. Over and Out. Good night, sleep tight.

xxx /Kat

27125478822_770fef318b_o

 

En mycket härlig helg!

Förra veckan var intensiv men helt otrolig!

Så många möten och happenings med så härliga människor.

Jag känner mig berikad och full av ny energi att ta denna veckan med storm!

Jag har tyvärr inga egna syskon men istället många goda vänner. En av dem som står mig närmst är min kära barndomsvän Victoria.

Voltairelunch
Ellie med sin nya bok. Tack älskade Bigsis för dessa hiskeliga djurläten som numera förgyller våra morgnar här hemma…

Vickan går även för mig under smeknamnet ”Älskade Bigsis”. Ja, lite cheesy kanske, men för mig det enda rätta ❤

Hon bor i Malmö med sin familj men var uppe på besök i Stockholm och vi var flera som fick njuta av hennes sällskap.

Middag hos Emma

Ni vet när man känner varandra så väl att man knappt behöver prata sätta ord på saker, för man tänker ändå, i princip samma tanke.

Eller så pratar vi i mun på varandra om helt olika saker och skrattar sedan hjärtligt åt att vi är så knäppa!

Alltid så härligt, ärligt, prestigelöst, och kärleksfullt.

Hon är verkligen one of a kind ❤

Och det bästa av allt är att vi snart ska spendera en hel vecka ihop med små våra familjer i Frankrike. Känns som en dröm!

Bubbelfredag

I lördags tog snälla Gudmor Anna och Daniel hand om Eleonora här hemma och vi var iväg på galej.

Och inte vilket galej som helst. Hatt-och husfest hos goda vänner Amelie & Erik, som köpt ett fantastiskt hus i Bromma!

Vilken kväll vi hade!

Tjo och tjim, skoj och så många skratt!

Och det finaste, att verkligen få PRATA med vänner och bekanta. Detta låter kanske knäppt men jag kände en stor skillnad i mitt eget sätt att umgås.

En mycket bra förändring.

Förr om åren så var fokus själva festen. Jättekul kvällar men man tog sig liksom inte alltid tid till att verkligen prata med varandra. Man hade mest bara väldigt kul!

Nu däremot, så kände jag en avsevärd skillnad. Nu hade i alla fall mitt fokus förflyttat sig till umgänget istället.

I lördags så verkligen umgicks jag med folk. Så många samtal med fina människor, både djupa och ytliga. Men ändock samtal och inte bara fest. Hajar ni vad jag menar?

Så himla trevligt i alla fall!

Jag tror banne mig att jag har gått och blivit en liiite mer mogen kvinna, hahaha!

Dock så var det SÅKLART även många varma kramar och en hel del dans, då trivs jag 🙂

Bigsis & jag

Miet & jag

Igår firade mina älsklingar mig på Mors Dag med fina paket och kort. Vi unnade oss både MAX-burgare och söndagsgottis framför Pretty Woman.

Jag kunde inte ha önskat mig ett bättre Mors Dag!

Och nu är sommaren tillbaka – awsome!

Allt gott till er och ha en fin vecka 🙂

Roddie the Hottie

Igår kväll var jag på något för mig – helt otippat…

Nämligen Rod Stewart på Globen – och wow, wow, wow vilken kväll vi hade!

Min kära väninna Mallan överraskade mig med konsertbiljetter och precis när vi skulle slå oss ner på våra platser så vinkade en man från turnéekipaget på oss.

Han frågade oss på vackert klingande brittiska om vi ”ladies” kunde tänka oss att sitta på Front Row, uppskattningsvis ca 3 meter från Roddan himself på scen.

Ett litet motkrav fanns bara…

Att vi under hela konserten skulle dansa och ha kul!

Lite som galna Groupies med andra ord… 🙂

Mallan och jag behövde inte lång betänketid och tackade såklart, gladeligen JA till erbjudandet!

2 minuter senare hade vi Roddan rakt i synfältet!

Roddie the hottie

Bilden av Rod hade jag sedan tidigare solklar framför mig.

Rocklegenden och kvinnokarlen med sin hesa röst och spretiga kalufs som bland annat höll ihop med Britt Ekland på glada 70-talet.

Men faktum kvarstår att Rod och jag är lite olika generationer.

När jag var ”ung” (yngre än vad jag är nu ) 😉 så var det Vengaboys som pumpades ur högtalarna – och inte så mycket Rod Stewart…

Men lite förkoll hade jag ändå, de låtar jag kom att tänka på direkt var klassikerna:

”The first cut is the deepest”

”Da ya think I’m sexy”

”Sailing”

Tur för mig att samtliga spelades så  att jag friskt kunde skråla med – i refrängerna i alla fall 🙂

Men det spelar liksom ingen roll.

För trots att jag långt ifrån kunde alla texter, så är det en god och speciell känsla att bli upprymd och fylld av riktigt bra musik!

Och självfallet levererade Mallan och jag full pott gällande vår appearance framför scen!

Som vi dansade, klappade i takt, skakade rumpa och sjöng med 🙂

Roddie and his girls

En sån skön krutgubbe!

71 år ung and still going strong!

Med dryga 50 år i branschen rockar han fortfarande loss och bjussar på sig själv. 

Då tycker jag att man helt klart kan titulera sig Superstar!

Att han förutom en lysande artistkarriär lyckats att ”Rodda” *hahaha* 8 barn med 5 olika kvinnor i 3 olika äktenskap kräver en eloge i sig 😉

Hatten av för Roddan helt enkelt!

Vi hade verkligen en toppenkväll och jag måste säga att Rottie the Hottie – den levande legenden har fått en plats i mitt musikaliska hjärta!

Tack bästa Mallan för en fantastisk kväll!

Mallan & Kattan

Good Karma

På min morgonjoggrunda idag (SÅ, då fick jag det sagt – jag tar alla tillfällen i akt att smygskryta om mitt lunkande) – så bokstavligt talat SPRANG jag in i en övergiven väska på gatan.

Där stod den alldeles ensam och det morgonstressade folket jäktade förbi utan att skänka den en blick. Någon vände sig om i all hast men de flesta bara ignorerade den.

Jag däremot passade på att slå mig ner, mest för att bli av med mitt håll och återhämta andan lite 😉

Jag satte mig på huk och vaktade väskan för ett slag. Så att ingen fuling kom och lade tassarna på den.

När min andfåddhet lagt sig så började jag fundera på vad steg nummer 2 skulle bli.
Jag kunde ju inte sitta där och vänta i all evighet. Jag måste hem och ta hand om Lillan när Patrick går till jobbet.

Ägaren till väskan lös med sin frånvaro.

Jag tog beslutet att öppna blixtlåset och se om jag kunde hitta en ledtråd till vem väskan tillhörde.

Bingo!

Väl synligt i ett innerfack låg det prydligt en plånbok med ett körkort.

Puhh, så skönt att jag slapp rota.

Det känns väldigt olustigt att gå igenom en total främlings personliga tillhörigheter. Det tog emot bara att öppna väskan.

Glad över att jag funnit ett namn så lätt så började jag med att scanna av nätet.

TACK INTERNET! (vad gjorde man ens innan internet?!) 😉

Eniro, Hitta.se, Facebook, kollade LinkedIn, ja jag jobbade på högvarv för att hitta ett mobilnummer. Inget napp dock.

Efter många samtal till det fasta numret och ett par meddelanden ivägmailade på både FB och en annan kontaktväg så traskade jag lite trumpen hem med portföljen under min arm.

Väskan

Min make tittade storögt när jag kom tillbaka efter min löprunda med en portfölj.

Efter en kort resumé för honom så började frågorna att poppa upp i mitt eget huvud. Tvivel på om jag ens hade gjort rätt i att ta den från gatan? Kanske ägaren bara hade sprungit upp i lägenheten?

Fast jag stod ändå där och väntade i minst 15 minuter.

Hmm. Ja ja, jag kan inte göra mer än att vänta och se om mannen ifråga hör sig. Annars får jag väl traska till Polisens hittegodsavdelning.

Suck, tänk om väskan blir ett projekt helt plötsligt…

Ja ja, det är ju Good Karma i alla fall om jag lyckas återbörda den till ägaren.

Sagt och gjort!
Det gick inte lång tid efter mina funderingar som min mobil ringde och på andra sidan hörde jag en kvittrande glad och lättad man som var så tacksam att jag tagit hand om hans portfölj.

Som han uttryckte det – ”ALLT finns där i! Kort, pass, nycklar – ja ALLT!”

Och visst är det ju så. Ofta går man drar runt på halva sitt liv i sin väska.

Note to self – tömma sin väska oftare och se till att slimma den så bara det mest nödvändiga är med.

Bukett

Vi bestämde träff vid ett café runt hörnan från oss.

Mötet med mannen gjorde mig varm i hjärtat. Jag fick en stor bukett med vackra blommor och ett fint kort som tack för hjälpen.

Katarina!

Stort tack för din vänlighet och ärlighet.

/Staffan

Mannen blev glad och jag blev glad!

Och jag fick mycket tydligt klart för mig att jag gjort en god gärning och räddat hans dag!

Så härligt!

Jag hoppas nästan att jag springer in i väskor lite oftare för detta gjorde mig gott 🙂

Inget slår Good Karma!

Run, Forrest, Run!

Det är minst sagt i ropet att pusha sig själv till det yttersta.

Alla ni som kör race såsom Tough Viking, Triathlon, Vasaloppet, Ultramarathon, maror- och halvmaror, milen och 5km…

Alla ni inbitna, coola stålkvinne – och stålmannenstarka Crossfitare.

Alla de supersnabba cyklisterna.

För att inte tala om alla Bootcamps som attraherar så många av oss.

Det finns så mycket att hugga tag i och allt räknas!

Detta kan av en del tyckas vara hysteriskt men jag tillhör den grupp som väljer att istället imponeras, motiveras och inspireras av alla dessa starka, uthålliga kämpar.

Så mycket cred till er, ni vet vem ni är!

person-raising-both-hands-in-celebration

Det är enligt mig stor positiv trend att det är ”inne” att utmana sig själv och satsa på träning och hälsa.

Så klokt. Gamla som unga. Alla behöver vi det!

Jag är en allätare och är sällan svår på att testa nya saker. Såväl inom träning.

För mig är det lika nice med ett tufft styrkepass, ett glädjande danspass eller ett soft yogapass. Det är variationen som är det härliga.

MEN

Att springa är inte min grej. Inte alls min grej faktiskt. Jag tycker att det är så tråkigt. Och jag har tidigare bestämt mig att jag aldrig kommer bli en löpare/joggare.

emojiapa

Det där är bara så dumt av mig.

Det är av ren feghet som jag skyller på ovan. I själva verket är löpning inget för mig då jag helt enkelt har för dålig kondition och är för otränad inom grenen.

Något annat ska jag inte skylla på.

Så många gånger jag tittar med suktande blick efter alla er friska, spänstiga löpare som med lätta steg swishar förbi mig på när jag traskar på med Ellie i vagnen.

Ni har alla olika förutsättningar men det ni har gemensamt är att ni faktiskt gör det. Grymma är ni!

Jag känner en stark dragning till att bli en av er. Jag vill också kunna swisha förbi!

you-will-never-know-your-limits-unless-you-push-yourself-to-them1
Jag tänker typ lite såhär! Hahaha!

Eftersom jag själv har sagt att övning ger färdighet, så är det bara för mig att lyfta på ändan och ta mig ut.

Nu är det slut på att fega ur. Jag har därför för att mig pusha mig själv, anmält mig till ett lopp.

Topploppet i Hagaparken den 17 september, man kan välja på 5km eller 10km.

Flera av er som säkert är rutinerade löpare kommer fnissa åt mig när jag säger vilken distans jag valde, ni kan ju gissa…

Ja, jag är en fegis – men för mig är det dock stort och framförallt en bra början på min löparkarriär, hahaha!

Jag ska erkänna att jag fixar 5km idag men det går inte så kvickt och definitivt inte så lätt som jag önskar.

Och 10km – ja OM, då säger jag OM, jag på ren vilja hade fixat det – ja då hade ambulanspersonal fått möta upp mig med defibrillator vid mållinjen 😉

Jag vill springa 5km ”lätt på foten” (hehe) på en, för mig bra tid.

Jag vill känna glädje i mina steg och efteråt vara röd som en gris, ha varma dunkande kinder och känna mig nöjd, glad och så stolt över min prestation.

Jag har gjort det en gång förut, september 2014 och nu är det dags för repris!

Mina ruttade löparkompisar säger att det är en god idé att skynda långsamt.

Inte gå ALL IN direkt utan öka peu en peu, i såväl fart som distans.

Det är det jag jobbar på nu.

Jag är så långt man kan komma ifrån en tävlingsmänniska, men jag ska inte sticka under stolen med att det känns lite kul med ett mission 🙂

Jag tänker också att eftersom loppet är tätt inpå sommaren så kommer jag att ”vara tvungen” att hålla igång under semestern. Och löpning kan man utöva var som helst, när som helst.

Det finns absolut ingenting att skylla på!

Svettig och glad
Selfie – YES! Jag har redan börjat smygträna lite, här svettig och glad. Puh så jobbigt det är. Men skam den som ger sig – jag ska försöka att bli zåå znabb 😉

Kanske jag denna gång rent av kan få blodad tand och bli peppad att fortsätta öka distansen. Känns osannolikt men vem vet.

Jag har än så länge lyckats få med mig två härliga tjejer på detta, Anna och Emma och fler ska vi bli!

Är det någon annan som känner som vi och vill haka på? Eller kanske rent av redan är anmäld?

Vi kan göra det till en happening med picknick och grejer!

För anmälan till Topploppet 2016, klicka här

Hahaha, jag trodde aldrig att jag skulle bli en SÅN här person 🙂

Ps, Ni behöver inte lunka i min takt och helt okej att springa 10km också om ni vill 😉

Kommentera gärna här eller på FB om ni vill slå ihop er med mig – rookien.

Kan bli kul ju!

Heja Livet!

Ett bamsestort och varmt tack till alla er som tagit er tid att läsa och kommentera mitt föregående inlägg.

Betyder MASSOR för mig.

Självmord är ett ämne som tyvärr ofta är belagt med skuld och skam men som vi i allra högsta grad måste prata om.

Som ni vet så tror jag på öppenhet och jag förstår genom all fin respons och alla privata meddelanden jag har fått, att det är nödvändigt att vi belyser och ventilerar detta.

Jag blir varm i hjärtat och känner mig mycket hedrad när ni säger att min delning gör skillnad.

Att mitt nakna och brutalt ärliga sätt att beskriva denna kluvna sorg kan hjälpa andra i samma situation.

Det är det som betyder mest för mig.

Er omtanke har givit mig och mina känslor inför min egen bearbetning, en rejäl skjuts i rätt riktning.

Jag känner mig stärkt och lättad inombords.

Återigen, det här betyder så mycket mer än jag först kunde ana själv.

Mitt varmaste tack till er.

hjärta

Låt oss alla nu vara ödmjuka inför livets komplexitet. Allt är inte alltid en dans på rosor.

Men sluta för den sakens skull aldrig att dansa. Låt oss aldrig aldrig ge upp.

Vi är skapade för att överleva och livet sig självt är guld värt!

Jag lånar det starka uttrycket från en otroligt mäktig tjejgrupp med samma namn;

Heja Livet!

DIN PAPPA ÄR DÖD.

Söndagsmorgon 2007-08-05

En extremt varm dag, sådär så att det dallrande från asfalten. Jag fick ett samtal som kom att förändra allt.

Mitt liv skulle aldrig mer bli sig likt.

Orden ekade i mitt huvud. Jag kunde inte ta in vad min styvmamma just sagt.

Det blixtrade för mina ögon, susade i mina öron och jag skrek. Jag vet inte om jag skrek högt eller om jag inte fick ut ett ljud.

Men i mitt hjärta och i min hjärna var det total kortslutning och mitt inre skrek i full panik.

Det kunde inte vara sant. Hon måste ljuga. Det stämmer inte.

Men hon upprepade sig och sa:

DIN PAPPA ÄR DÖD.

De mest fruktansvärda ord att ta emot. Som ett slag i min mage. En käftsmäll. Ett onaturligt, blytungt tryck över bröstet.

Jag började hyperventilera, paniken tog över och ångesten dränkte mig som en tsunamivåg.

Alla stackare som tagit emot ett oväntat, plötsligt dödsbud av en närstående vet precis vad jag pratar om.

Min kära väninna och dåvarande pluggkompis (hoppas att du läser detta ”Världens bästa Jessan”) som sovit över hos mig den natten, försattes ofrivilligt i en totalt panikartad situation.

Jag ringde mamma och pappa L i Ystad.

Mamma lyfte på luren och jag minns att jag skrek rakt ut, ”PAPPA ÄR DÖD!!!”

Mamma svarade då med söndergråten röst – ”Vi vet, polisen var just här och berättade”.

Minuterna innan mitt samtal hade två uniformsklädda poliser kommit in i mina föräldrars härligt lummiga trädgård, där mamma och pappa L suttit och njutit av en sommarfrukost.

Mamma och pappa L drabbades direkt av panik och trodde att det hade hänt mig något men polisen kom med ett dödsbud gällande min pappa T.

Polisen visste inte hur de skulle komma i kontakt med mig och det i kombination med min ”låga” ålder 21 år (skulle fylla 22 år till hösten) gjorde att de därför valde att först informera mina föräldrar i Ystad.

Jag svarade henne i ren affekt – ”Varför i helvete har ni inte sagt något??!!”

Mamma i chock – ”Vi har inte hunnit Katarina, vi ville berätta det för dig personligen och ska sätta oss i bilen till Malmö nu”

Jag slängde på luren. Började panikartat, hysteriskt att dammsuga lägenheten.

Jessica försökte att lugna mig, hon var så fin. Alltid så fin och varm. Jag undrar nu om jag verkligen tackade henne ordentligt för allt hon gjorde för mig den dagen. Hoppas att hon läser detta.

Det var surrealistiskt. Som på film. Så totalt chockartat.

Jag låste in mig i badrummet, satte mig i badkaret, vred på det varma vattnet och blev sittandes där.

Jag satt där länge. Så länge att mina föräldrar hann komma från Ystad. Jag ville sitta där för evigt.

Jag ville aldrig aldrig öppna dörren och släppa in verkligheten. Jag ville bara stanna där i badkaret med det varma vattnet som sköljde över min nakna kropp.

Min biologiska pappa T hade ”omkommit” i en bilolycka på lördagskvällen.

En olycka som senare visade sig vara avsiktlig från pappas sida och utan att gå in på detaljer, så finns det inga som helst tveksamheter gällande den frågan.

Min pappa hade valt att ta sitt liv. Valt att lämna mig och många andra.

Jag fick frågan om jag ville ”ta farväl” av pappa på bårhuset. Eftersom jag inte kunde tro att det var sant ville jag se det med egna ögon.

Mamma, pappa L och jag satte oss i bilen på väg upp till Blekinge, där pappa T och hans fru var bosatta sedan en tid tillbaka.

Det var hett ute, säkert 30 grader varmt, vår AC hade lagt av och bilresan upp kändes som en resa till helvetet.

På grund av chocken vände sig min mage gång på gång och jag vet inte hur många gånger vi fick stanna vid vägkanten så jag kunde kasta upp.

Jag var ett vrak. Det var som att något annat tagit över min kropp.

Ångesten. Den totala ångesten.

Nästan ett dygn hade gått sedan hans hjärta slutat slå och hans kropp hade nu hunnit bli kall. Och fuktig.

Att se en död människa, inte vem som helst utan min egen pappa, liggandes på en bår, uppsminkad och tillsnyggad så gott det går efter återupplivingsförsöken, var märkligt.

Inte obehagligt utan bara märkligt.

Det må låta ofattbart men jag hade inte velat ha det ogjort att se min pappa så. Det var en blandning av något helt makabert men också fint och andligt.

Det var så tydligt för mig att kroppen som låg där bara var ett skal.

Jag låter det vara osagt om det finns ett liv efter döden men jag kan svära på att kroppen som låg där var tom.

Min pappa fanns inte i det rummet.

Så kände jag då och det har hjälpt mig mycket för att kunna bearbeta hans död och gå vidare i mitt liv utan honom.

24929699264_ef0fa7b417_o
En favoritbild i repris på min fina pappa T

Min pappa jobbade under många år på sjön och hade även ett stort intresse för segelbåtar och havet i stort.

Det enda naturliga alternativet var därför för mig var att släppa hans själ fri i det elementet han älskade mest. Jag valde att sprida hans aska i havet.

Ett par veckor efter hans död åkte min mamma, en begravningsförättare och jag ut med en liten fiskebåt från Limhamns småbåtshamn.

Jag sänkte ner urnan med hans stoft ungefär i höjd med Öresundsbron.

Det var en fin stund och där och då blev pappa T fri ❤

24754160313_47a306b23a_o
Limhamn – Skåne

Hans aska är spridd med strömmarna och gud vet var i världens vatten han virvlar runt idag.

Det gör att jag kan sörja min pappa vid vilket hav jag än befinner mig vid.

Det är fint tycker jag.

Maldives
Kuredu Island – Maldiverna

Precis som pappa så älskar jag havet i alla dess skepnader. Det är så mäktigt, fascinerande och framförallt så vackert.

När jag är vid vatten brukar jag ta en tyst stund för mig själv och bara se ut över det oändliga, stora och härligt fria havet och tänka på pappa.

Bilderna är tagna av mig på promenader längs havet som gör mig så gott djupt in i min själ. Saknar Skåne och dess vidunderliga vyer.

Havet för mig har en terapeutisk kraft.

25083717770_852dbb86ee_o
Falsterbo – Skåne

Att bearbeta sorgen till min pappa är ett evighetslångt livsjobb.

Jag hade velat fråga honom så mycket. Och det finns så mycket jag aldrig hann få sagt.

Jag hade velat att han skulle möta min stora kärlek Patrick, se mig växa upp till den kvinna jag är idag och framförallt få se mig som mamma till Eleonora.

Bli morfar och ha relation till vår dotter.

Samtidigt som jag tänker på hur han hade varit nu om han levat.

Hade alkoholismen och depressionerna tagit över? Eller hade han osannolikt blivit frisk från sitt livslånga missbruk?

Hur hade vår relation varit? Hade han ens varit lycklig?

24913021919_42d035b2d1_o
Tulum – Mexico

Det är så lätt att vara en egoist.

Att tänka på att jag VILL ha honom här.

Men nu var det ju så att han själv INTE VILLE vara kvar på jorden.

Vem är jag då att döma ut honom? Vad ger mig rätt att bestämma att det var han som gjorde fel i att lämna oss?

Var det hans sjukdomar som avgjorde hans beslut att ta sitt liv? Eller ville han det innerst inne?

Om han hade blivit frisk från sitt missbruk, hade han då levt idag?

Så många frågor som jag måste inse att jag aldrig någonsin kommer få svar på.

25023844739_63d77f283c_o
Kuredu Island – Maldiverna

Det jag skriver nu kommer kanske att provocera någon.

Jag ber om ursäkt i så fall men måste skriva det jag känner. Alla fall är olika och det jag talar om här är min pappas livssituation och mina känslor.

Självmord. Något av det mest komplexa. 

Så fegt att lämna allt bakom sig men samtidigt krävdes det ett enormt stort mod för min pappa att verkligen förverkliga sina självmordstankar.

Jag är övertygad om att min pappa där och då i sin sinnesstämning inte såg någon annan utväg än att lämna oss.

Att han i sitt sjuka tillstånd var övertygad om att detta var det bästa för alla inblandade parter.

Att han såg sig själv som en börda och ville förskona oss genom att faktiskt bara lämna.

25261149092_644b25feca_o
Falsterbo – Skåne

Det må låta hårt och ofattbart men ibland tänker jag till och med att det kanske någonstans ändå var lika bra att det som hände hände…

Inte för att jag inte saknar honom – för det gör jag varendaste dag.

Utan för att jag är rädd för vad som hade hänt om hans försök att ta sitt liv hade misslyckats…

Mitt känslosamma, naiva jag – tänker att vi kanske hade kunnat rädda, lyfta, bota och ”laga honom” – men min realistiska, krassa sida tänker lite annorlunda.

Kanske var det så, att min far var ett förlorat fall.

Det som är så frustrerande är att jag kommer aldrig få veta.

Jag kan vända och vrida på detta i mitt huvud om och om igen och jag kommer aldrig att komma fram till ett vettigt svar.

Det finns för- och nackdelar med allt.

25353240296_11905cf213_o
Falsterbo – Skåne

Jag har svårt för att förlåta min pappa för att han gjorde som han gjorde. Den typen av svek ska ingen, absolut ingen få uppleva.

Men det är bara jag som förlorar på att känna ilska.

Ilska har jag känt så det räcker.

Jag minns att jag efter pappas död drömde mardrömmar där jag slog min pappa gul och blå. I frustration och jag skrek. Det var hemskt.

Jag har även drömt flera gånger att han fortfarande är vid liv. Så verkligt.

Sorgen till en nära som tagit sitt liv är en annorlunda sorg. Den är inte bara ren och fin. Den är även uppblandad med fula sidor.

Eller ja, jag kan ju bara relatera till min egen sorg för min pappa och den har stundvis varit fylld med aggression, ilska, frustration och svek.

Det är dags att jag lämnar det mörka bakom mig.

Jag tror att jag är redo.

Pappa & jag

Redo för att välja att minnas honom med glädje och kärlek.

Tänka tillbaka på allt fint vi hade under min uppväxt. Allt kul och tokigt vi hittade på tillsammans.

Hur bra han faktiskt var som pappa trots allt.

Minnas tillbaka på den starka kärlek som fanns emellan oss.

Jag har därför bestämt mig att jag måste försöka försonas med honom i mitt inre.

 Annars kommer jag bli tokig.

Detta är ett steg i rätt riktning.

Pappa, jag älskar Dig ❤

Papsen & jag