Vi landade i Nice i tisdags eftermiddags, dock med en inte lika smidig flygning som sist i bagaget.
Flighten från Stockholm var sen pga att noshjulet skulle bytas ut (!) innan vi kunde taxa ut och lyfta från Arlanda.
Jag led med de flygrädda som med flackande blickar ställde tusen frågor vid gaten innan vi gick ombord…
I vilket fall resulterade noshjulsbytet i att vi blev ca 45 minuter sena.
Vilket i sin tur ledde till att Ellies förmiddagsnap inleddes vid gaten och abrupt avbröts vid ombordstigning.
Sen var det liv i luckan kan ni tro!
En övertrött, kinkig liten fröken som kunde liknas vid en oregerlig mask med spasmiska ryck.
Och så vi, två svettiga föräldrar som vänder ut och in på oss själva för att försöka tysta, lugna, trösta och söva.
Till råga på detta var vi seatade intill en gullig, liten 15-månaders flicka på andra sidan mittgången. När den ena flickan föll i sömn så vaknade den andra och sjöng så vackert – och tvärtom.
Lustigt det där, hur övertrötthet fullständigt kan vända upp och ner på tillvaron. För såväl småttingarna som för de vuxna…
Ni småbarnsföräldrar känner nog igen er? 🙂
Well well, allt går inte alltid på räls.
Till slut så däckade Eleonora och sov sedan som stock ända till vi nuddat mark i Nice.
Här en bild på vår lilla familj. Min kära make tror att han kommer undan om han fular sig på bild, men icke så nicke. Han vet mycket väl vilken typ han har gift sig med. Har man givit sig in i leken får man leken tåla, hahaha 😉
Väl på plats mötte vi upp våra goda vänner, Vickan (älskade Bigsis), hennes man Max och deras charmtroll till son Sixten.
När vi kom till huset var det oroväckande mörk himmel och så kom hällregnet… Inte så vidare festligt.
Även fast man vet att det med största sannolikhet inte kommer att vara 7 dagar regnrusk, så hinner man ändå panika och tänka tanken.
Och vi som hade bjudit hit våra vänner och allt. Till skitvädret. Aj, aj, aj, hur skulle detta gå?
Hahaha, vi låter verkligen som positiva klubben nu!
Men så precis vid 20.30-tiden (som käre svärfar siat om) så sprack himlen upp och underbart vackra, fantastiska Flayosc visade sig från sin bästa sida!
Klorofyllgrönt, blomstrande, i kvällssol och helt otroligt vackert. Kvällen avrundades med en sen middag ute på terassen.
Vi njöt till fullo!
Och så har det fortsatt!
Grillad korv till lunch – då gottar KorvA-Katta sig 🙂
Lata dagar vid poolen, mestadels i skuggan för att skydda de små, men lika skönt för det.
Lyxen att skippa inomhusvilan och söva de små med hjälp av rundvandring runt poolen och sedan fläktande utomhusnap slår det mesta.
Ni fina som läser min blogg kommer få stå ut med uppdateringar härifrån. Från Paradiset som Vickan har döpt det till ❤
Mina svärföräldrars ställe är verkligen helt magiskt. Jag hade kunnat flytta hit på studs -men njuter av lyxen att kunna besöka det lite då och då.
Igår åt vi den smarrigaste fisken som Vickan snurrat ihop i ett nafs. Vit fisk med massor av smått och gott, i foliepaket över grillen är såååå gott!
Nu kan jag inte skriva mer för denna gång då jag längtar efter att joina de andra uppe i köket.
Den lyxiga plikten att agera mamma, fru och vän kallar.
Livet är allt bra härligt ❤
Kram från Flayosc, fortsättning följer!
Katarina Briem 