Ett bamsestort och varmt tack till alla er som tagit er tid att läsa och kommentera mitt föregående inlägg.
Betyder MASSOR för mig.
Självmord är ett ämne som tyvärr ofta är belagt med skuld och skam men som vi i allra högsta grad måste prata om.
Som ni vet så tror jag på öppenhet och jag förstår genom all fin respons och alla privata meddelanden jag har fått, att det är nödvändigt att vi belyser och ventilerar detta.
Jag blir varm i hjärtat och känner mig mycket hedrad när ni säger att min delning gör skillnad.
Att mitt nakna och brutalt ärliga sätt att beskriva denna kluvna sorg kan hjälpa andra i samma situation.
Det är det som betyder mest för mig.
Er omtanke har givit mig och mina känslor inför min egen bearbetning, en rejäl skjuts i rätt riktning.
Jag känner mig stärkt och lättad inombords.
Återigen, det här betyder så mycket mer än jag först kunde ana själv.
Mitt varmaste tack till er.
Låt oss alla nu vara ödmjuka inför livets komplexitet. Allt är inte alltid en dans på rosor.
Men sluta för den sakens skull aldrig att dansa. Låt oss aldrig aldrig ge upp.
Vi är skapade för att överleva och livet sig självt är guld värt!
Jag lånar det starka uttrycket från en otroligt mäktig tjejgrupp med samma namn;
Heja Livet!
Katarina Briem 