Att växa upp med en alkoholiserad pappa.

Jag kastar mig ut och släpper detta nu. Det kommer aldrig kännas som ett helt rätt tillfälle och det kommer alltid vara läskigt att dela.

Nu när ni fått lära känna mig ett tag så vet ni att jag är en mycket levnadsglad person men som hos alla så finns det även fler dimensioner av mig.

Nu släpper jag en del av det som verkligen betyder mycket för mig att lyfta fram i ljuset. Kanske kan jag genom att vara öppen ”hjälpa” någon annan i sitt medberoende och att leva som anhörig till en missbrukare.

Du är långt ifrån ensam.

Det var höst 2014 och jag hade just påbörjat min terapi. Terapin som har fått mig att bli en mer harmonisk och välmående person, i såväl hjärta som hjärna.

Jag fick i hemläxa att skriva ner mina tankar och minnen. Helt ärligt.

Texter som hjälpt mig på min väg framåt. Min väg där jag förlåter och går vidare. Den väg där jag fortfarande traskar och där jag förhoppningsvis till slut kommer att försonas med min pappa T. På riktigt.

Jag vill tacka Ann Söderlund och Sanna Lundell för att de genom sin tv-serie Djävulsdansen har fått mig att våga och vilja dela min historia.

Jag ska inte skämmas utan tvärtom känna mig stolt och stark över att jag är modig som delar med mig.

Papsen och jag som pyttis

Detta är en del av min historia.

Min pappa var en gyllene kombination av eremit och påfågel.

Beroende på hans dagsform kunde han antingen grotta ner i sig i sin ensamhet eller välja att brösta upp sig och roffa åt sig all uppmärksamhet när han entrade ett rum.

Han tog mycket plats, syntes och hördes och det gick inte att ta miste på att Totte var där.

Att han dessutom hade en djup basröst på klingande rikssvenska och ett bullrigt, färgstarkt och osvenskt sätt gjorde att han ofta gjorde succé i sociala sammanhang.

Jag var stolt över min pappa T. Han var en kul och mycket omtyckt typ och definitivt inte som alla andra.

pappa T

Min mamma och pappa T skildes när jag var drygt ett år gammal och jag bodde hos honom varannan vecka och när jag blev lite äldre, varannan helg. Det var väldigt annorlunda hos honom gentemot ”hemma” (i Ystad, dvs hos mamma & pappa L).

Hemma hos pappa T lyssnade vi mycket på musik på hög volym. Musik från all världens hörn, salsa, samba, de sjöng på portugisiska, franska, det var Beatles, Gipsy Kings.

I sina tidiga år var Papsen yrkesverksam trubadur och han älskade därför att ta fram gitarren och vi sjöng i högan sky och jag dansade på soffbordet.

Jag älskar att dansa, har gjort det så länge jag kan minnas.

Med pappa fick jag göra allt möjligt knasigt. Jag fick klä ut i vad som helst som jag hittade, ibland blev det som nedan, en gammal spetsgardin och till det är fräck sjal som skärp, förmodligen någon av våra gästers kvarglömda.

Pappa hade många fixa idéer för sig, han tyckte t.ex. att egenrullade cigaretter var det enda rätta. Då var man en klassisk rökare sa han.

Jag fick därför lära mig att rulla ”Gauloise sans filtre”. Hemmarullade cigaretter utan filter av fransk (stark!) tobak i Rizlapapper.

Att rulla cigaretter är en konst förstår ni.

Jag kunde rulla upp emot 20st på raken och fylla hela hans etui. Efter mycket övning fick jag till dem perfekt ”luftigt” rullade och jag blev hädanefter pappas ciggleverantör.

Jag var så stolt när pappa berömde mig efter noggrant granskande. Jag älskade verkligen att rulla cigaretter åt pappa, han blev så mallig då. Speciellt roligt tyckte han att det var gentemot min mamma, att han hade lärt deras 4 åriga dotter att rulla hans cigg. 

Han var sån, en retsticka.

Pappa och jag 1

Jag hade det bra hos pappa T. Vi hade många traditioner ihop.

På sommarkvällarna innan jag skulle nattas så satt jag på pappas axlar iförd min pyjamas och vi gick ut i trädgården och ”luktade på blommorna” – ibland var det den blommande Magnolian, ibland den höga Tujahäcken som det skulle doftas på.

Sen gick vi in och läste godnattsagor i form av avsnitt ur den grekiska mytologin, Djungelboken, Babar, Mumintrollen, De tre musketörerna eller ”Loranga, Masarin & Dartanjang” och det sjöngs godnattvisor både på franska och svenska.

Staffli med alla de tillbehör inköptes till mitt rum och jag fick måla hur mycket jag ville, alla verk var enligt pappa T ”helt fantastiska”.

Då min pappa var väldigt förtjust i havet så spenderades åtskilliga timmar i både småbåtshamnar och ute till sjöss. Det var spännande tyckte jag.

24929699264_ef0fa7b417_o

Pappa sa att det kvittar vad jag än skulle hitta på för bus i mitt liv så har han alltid gjort allting 1000 gånger värre. På grund av detta skulle jag aldrig någonsin behöva tveka över att berätta något för honom.

Han sa också att fruar kan man skilja sig från (pappa var gift 3 gånger och min farfar var gift 5 (!) gånger) men att han aldrig någonsin skulle kunna skiljas från mig.

Jag var mycket älskad. Och jag älskade honom. Massor.

Vintergos med Papsen

En liten flicka berättar…

Ibland var det fest och pappas kompisar var på besök. De var jättesnälla allihop. Det var tjo och tjim och massor av skratt.

Pappa älskade kött så ofta grillades det blodiga biffar och till det serverades det en fräsch sallad med som pappa sa ”den perfekta vinägretten gjord på franskt vis” – med en bas av dijonsenap, vitlök och olivolja.

Till kött skulle det naturligtvis drickas rödvin. Och det fick inte snålas. Snåleri var det värsta han visste.

Pappa var delvis uppvuxen i Paris och talade därav flytande franska. Han såg sig själv som en fransman. Det tyckte jag var häftigt.

Min pappa sa också att det var viktigt att man var en livsnjutare. God mat och dryck tillhör livsnjutarens basala behov och ju mer desto bättre!

När alla gästerna gått hem så blev pappa trött och jag hjälpte honom upp för trappan till ovanvåningen där sovrummen låg. Klockan var mycket, mycket senare än vad jag var van vid hemma hos mamma och pappa L.

Han somnade på studs då han lagt sig på sängen. Jag tänkte att han kan ju inte sova med skorna på, så jag hoppade upp på sängkanten och tog av hans fina solblekta seglarskor.

Vid det här laget sov pappa gott, jag kunde märka det då han snarkade ljudligt.

Jag gick till badrummet och fyllde ett glas vatten och ställde på hans nattduksbord. Fall i fall att han kanske skulle bli törstig under natten. Sen gick jag in till mig och började räkna får.

Pappa hade sagt att om jag inte kunde sova så kunde jag alltid räkna får, för förr eller senare så somnade man.

Jag tyckte det var lite läskigt att natta mig själv men eftersom pappa hade somnat med alla kläder på så måste han vara jättetrött och då vill jag helst inte väcka honom.

Så jag räknade och räknade och räknade – jag minns att jag räknade får tills det blev ljust ute. Sen somnade jag.

På morgonen var pappa uppe tidigt, det var nog hans dåliga samvete som väckte honom. Han var nyduschad, fräsch och fin och luktade gott av sitt rakvatten. Han var på det sättet alltid en fräsching. Han gjorde god frukost åt mig men själv åt han ingenting. Han sa att han inte var en frukostmänniska.

Han åt aldrig frukost. Han drack bara sitt kaffe, tog en morgoncigarett, till det på sin höjd en halv banan och ett stort glas vatten med två brustabletter i som han hällde ut ur ett guldigt rör. På röret stod det Treo Comp.

Pappa drack brustabletterna varje morgon och sa att det var hans morgonrutin, något som vuxna drack, inget för barn. Men konstigt nog kände jag ingen annan vuxen som drack de där brustabletterna förutom pappa T…

Vissa dagar när jag skulle åka till Ystad för att gå i skolan (en bilfärd på ca 15 minuter) så fick jag åka taxi dit. Ibland var det för att pappa var lite trött och någon gång var det för att han blivit av med körkortet.

Hur som helst var min pappa lite coolare än alla andra och det gjorde mig ingenting att komma i taxi till skolan. Tvärtom tyckte jag att det var lite häftigt.

26050272734_ffde8c95ff_o
Daddy Cool på Zambezi River under en safariresa till Zimbabwe, Botswana och Mocambique. Oh yes, självfallet bär han Speedos.

Vi gick också en hel del på krogen med pappas kompisar. Ibland bjöd han allihop på notan och det blev himla god stämning. Ju senare på kvällen det blev, desto roligare hade de vuxna och ju mer bus och hyss kunde vi barn hitta på.

Då passade jag på att gå till pappas kavajficka och plocka mynt och småsedlar som alltid låg där. Sen gick jag och köpte glass. En gång räckte pengarna till åtta kulor. Jag delade med min kompis och skröt sedan på måndagen i skolan att jag minsann hade köpt en åttakulorsglass.

En gång var pappa, min styvmamma och jag på fest utanför Malmö i ett stort fint hus med en lång inomhuspool. De vuxna minglade, de drack champagne, hade kostym och festblåsor på sig. Jag hade också en ny klänning kvällen till ära och jag minns hur fin jag kände mig. Det var som pappa sa, ett så kallat mingelparty.

Just den här kvällen fick pappa för sig att han skulle bada. Så han ställde till med en scen, bad om allas uppmärksamhet, tömde sina kavajfickor, snörade upp skinnskorna och ställde sig vid poolkanten. Och vips dök han i, iförd full kostym. Han simmade under ytan tills han nådde den andra kanten och sedan skuttade han upp, bugade och tog emot folks jubel och applåder.

Han var en kul kille min pappa.

Men alkoholiserad.

pappa och jag

Detta är ett axplock av fragment som jag minns tillbaka från min uppväxt med pappa T. Vi hade väldigt roligt och jag for aldrig illa men när jag idag är vuxen så ser jag allt med klara ögon.

Den lilla flickan är borta och så även pappan.

Han var som alkoholister ofta är – extrem i sin person och hans missbruk avspeglades i allt han gjorde. Min pappa levde med ett gediget missbruk under hela min uppväxt fram till hans död då jag var 21 år gammal.

Jag ”såg” det inte när jag var liten men jag var ändå så pass medveten att jag ibland valde bort att dela viss information med mamma & pappa L. Jag liksom kände på mig att de inte skulle bli så glada över vissa grejer så jag valde att utesluta dem helt enkelt.

Barn är väldigt mycket mer klarsynta och betydligt smartare än man tror. Och jag förstår idag att jag var medberoende i allra högsta grad.

Jag gjorde saker omedvetet (men innerst inne väldigt medvetet) för att täcka upp för Papsen, i alla de möjliga olika situationer. Jag ville att alla skulle älska min pappa, precis så mycket som jag gjorde.

Han var visserligen fantastisk men jag fick honom att framstå som helt skrupelfri. Och det var han långt ifrån…

Jag vill minnas att jag någon gång under mina tidiga tonår tog upp hans alkoholkonsumtion med honom och han svarade då bryskt det klassiska att en alkoholist är en person som dricker ren sprit och sitter på parkbänken.

Min pappa satt varken på någon bänk och drack definitivt inte fulsprit. Han drack ju bara enligt egen utsago, fina, goda viner – men i betydligt större utsträckning än alla andra.

Där slutade den diskussionen.

Alkohol i kombination av nikotin (han var storrökare i 50 år!) och på sluttampen även antidepressiva- och ångestdämpande tabletter var en del av hela min pappas vuxna liv.

När hans tredje fru (min styvmamma sedan jag var 8 år gammal) hastigt insjuknade i leukemi så pallade han inte trycket.

Missbruket eskalerade och han valde att ta sitt liv.

Det bör tilläggas att min pappas familjs sida har en gedigen historia av självmord och psykisk ohälsa.

Men det hade han kunnat få bukt på om han själv hade varit mottaglig och velat bearbeta det. Det var som att han gav upp innan han ens försökt få rätsida på sitt liv.

Jag tror att han såg sig själv på ruinens brant. Att han bestämde sig att han var för illa däran och tog därför för honom, den enklaste utvägen.

Han tillät sig att skördas som ett offer för sitt missbruk. Och sedan göra en självvald sorti så han slapp skämmas och stå till svars för sitt handlande.

Han var feg. Men också sjuk.

Sjuk i sjukdomen som heter Alkoholism. Sjuk i tillståndet som heter Deprimerad.

För mig oerhört lätt att glömma i all frustration, ilska och sorg.

Hur mycket jag än älskar honom så ska jag ska aldrig, aldrig ska gå in hans fotspår. Jag ska varken bli missbrukare eller självmordsbenägen. PUNKT.

Jag vet hur det är att vara anhörig. Och jag önskar ingen det helvete och den enorma sorg och besvikelse det innebär att bli lämnad kvar…

Jag älskar livet mer.

Mina vänner, just a reminder.

Över 320 000 människor i Sverige är beroende av alkohol och ytterligare 700 000 dricker så mycket att de riskerar att bli det eller att skada sig själv eller andra.

Alkohol är inblandat i åtta av tio misshandelsbrott.

Vart femte barn lever i en familj där minst en förälder dricker för mycket alkohol.

Som alla vet är dessutom alkohol ofta en inkörsport till tyngre droger och missbruk.

Mycket mer nyttig och ögonöppnande information finns att hämta på IQ.se – väl värt ett besök.

4084992018_3ac2a6c037_z
Lika gott som farligt.

Snälla, var observanta på missbruk – såväl hos er själva som hos anhöriga, vänner och kollegor.

Var klarsynt och stark och gör allt som står i er makt för att sätta punkt långt innan ni själva eller någon närstående börjar närma sig botten.

Men ta aldrig på er skulden för någon annans missbruk. Man har alltid ett val.

Alkohol slår så många liv i sprillror.

Var uppmärksamma och var rädda om er.

Tack för er tid och kärlek och styrka till er ❤

 

 

 

 

Annonser

6 reaktioner på ”Att växa upp med en alkoholiserad pappa.

  1. ❤ phew… jag vet inte vad jag ska skriva Kat min älskade vän. Tror inte jag behöver skriva mer än ❤ för du vet vad jag känner. Du är stark och jag är glad att du delar med dig om detta, det hjälper dig, det hjälper andra och det är stort. Fina T, vilken människa! Saknar honom. Puss till dig. Och Gud så lik du är Ellie som liten, första bilden, identiska! 🙂 Han är en stolt morfar uppe på sitt lilla franska moln! 🙂 ❤

    Liked by 1 person

  2. Du satte ord på allt jag känner… Har också vuxit upp i en familj med alkoholmissbruk och täckt upp sedan jag var mycket liten. Allt var snyggt på ytan men hemma….Tack för att du delar med dig så brutalt och ärligt. Känner igen mig i mycket!

    Gilla

  3. Underbara, modiga, starka och inspirerande Katarina✨💗 Så fint skrivet av dig. Och man blir berörd ända in i märgen. Den underbara, lyckliga, söta lilla flickan i den allra vackraste spetsgardinen och med det bredaste leendet – såklart det är du! Det ser man långa vägar😍 och jag kan verkligen se dig dansa loss på soffbordet hemma hos din pappa💃🏻 Du beskriver så fint en barndom full av kärlek. Men också den mörka, gömda sidan. Den som är så viktig att lyfta fram till ytan. Och du är så modig som gör just det❤️ Tror alla som har -eller känner någon som har problem med missbruk vet att det är ett väldigt tabu och känsligt ämne att ta upp. Inte minst med den drabbade själv. För att förenkla det krävs att fler faktiskt förstår och ser missbruk och depression för vad det är – sjukdomar. Sjukdomen alkoholism. Sjukdomen depression. Så tack för att du delar med dig av din historia och uppmärksammar dessa svåra, och som du skriver, tyvärr vanliga, sjukdomar. Jag är säker på att du hjälper flera andra därute✨ Det är förkrossande att sjukdomen tog övertaget om din pappa. Men är så stolt över dig och din resa efter det. All kärlek❤️💪

    Gilla

  4. Du har beskriver så fint det jag själv upplevt. Kärleken till sin pappa finns ju där trots alla svek.
    Modigt av dej att skriva, värdefullt för många att läsa.
    Jag är snart 50 och skäms inte längre för min pappa för att han drack. Dock präglas man i sitt beteende av en sådan uppväxt. Vi är många som upplevt detta fast få som talar om det.
    Kram till dig

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s