Mot France!

Idag ringde klockan som på den gamla goda flygvärdinnetiden, nämligen kl 04.20. Jäsp! Det var sådär kul.

Hopp upp, en snabbdusch, packa det sista och sen, just det! Vi ska ju ha en liten tjej med oss också 🙂

In i hennes rum, tvångsväcka en varm och gosig flicka och sedan försöka laborera lite kvickt med hennes morgonbestyr.

Vips så ringer min mobil, taxichauffören väntar på gatan. Hjälp, har en timme redan gått?!

Det fina med att vara nyblivna föräldrar är att man lär sig något nytt varendaste dag. T.ex. att saker och ting ofta tar lite längre tid än vad man var van vid innan man fick barn.

Med andan i halsen, lite som en parodi, stod nu min man och jag på gatan och checkade av det sista.

Vagn – check! Mat och pryttlar att ha ombord – check! Babyskydd – check! Resväskor – check! Vår dotter – check! Nu kör vi! Mot Arlanda!

Okej jag erkänner, jag gillar stora bagage men det här slår verkligen allt med hästlängder. Herre jisses vad många helt nödvändiga saker man måste ha med till sin minsting.

Bagageutrymmet i taxin var nu fullproppat till bredden.
Taxichauffören tittade storögt på oss och tänkte garanterat ”suck, förvirrade småbarnsföräldrar ute på sin första resa…” Och så är det ju 🙂

Nu är vi på plats och sitter i gaten och väntar att få gå ombord. Lilla familjens första utlandssemester. Lillans första flygresa.

Trots att jag assisterat hundratals bebisar ombord när jag själv jobbade i luften så är det nu en helt annan grej. Nu är det vår egen dotter ❤

Tankarna snurrar i huvudet. Hur ska detta gå? Kommer hon skrika hela resan och störa alla medpassagerare? Kommer hon få ont i öronen? Kommer hon gå med på att sitta still i våra knän?

Ni som har rest med små barn känner nog igen dessa tankar. Lite extra härligt är det med morgonflighter också. Man är sådär skönt vimmelkantig av trötthet. Så nice.

Jag funderar tyst för mig själv, hur i helskotta gör man om man har flera barn? Kanske rentav tvillingar? Eller om man reser ensam med flera barn, eller syskon som är nära varandra i ålder?

Konstaterar sedan att jag inte borde klaga det minsta. Detta kommer såklart gå galant. Eller?

Vi får väl se. Wish us luck pls!
TBC…

Mot Frankrike och påskfirande hos Eleonoras farmor & farfar. Familjemys – som vi har längtat!