Sedan jag blev mamma har jag kommit till insikt med mycket och en av de sakerna är att jag ska försöka bli lite mer lagom. Lagom på ett bra sätt.
Hur menar jag då?
Jo, när jag tycker om något så gör jag det gärna, ofta och mycket.
I perioder så kan det lätt blir så uppskruvat för mig. Intensivt och ibland på ett dåligt sätt. Jag vill vara en god förebild för vår dotter och lära mig att (inom vissa ramar) bli mer nyanserad, balanserad och nöja mig med att bara vara.
Släppa på den där hetsen.
Jag må tala i gåtor nu, för att förtydliga följer här exempel från hur min vardag har sett ut historiskt och hur det kan bli om jag inte begränsar mig.
Nu blottar jag mig själv men jag har ju signat upp för att vara ärlig och härlig här i bloggen… Kanske någon annan kommer känna igen sig där ute och dra på smilbanden i det tysta. Eller ännu mer förlösande, kanske kommentera eller bara tänka till 🙂
Shoot.
När chipsskålen ställs fram förvandlas jag till ett chipsmonster. När jag äter turkisk peppar så trycker jag i mig hela påsen på 5 minuter, tills gommen blir uppfrätt av salmiakpulvret.
En av mina många laster…
När jag bestämmer mig för att äta mer kontrollerat – då gör jag det all in – nästan maniskt. När jag är inne i en träningshets kan jag lätt köra 7 pass i veckan.
När jag bäddar vår säng, puffar kuddarna i soffan eller hänger tvätt ska det vara på pricken perfekt, inte en skrynkla, inte ett veck, bara helt FLAWLESS.
När det är fest vill jag gärna gå hem sist av alla. När jag nätshoppar har jag plötsligt klickat hem 5 par solglasögon, fast att jag egentligen inte behöver ett enda par.
Detta kan bli lite tröttsamt.
Tröttsamt att vara så extrem i allting. De som känner mig väl vet precis hur jag kan vara… 🙂
(Fullkomligt älskar detta klippet som spridits viralt på fb. Hur söt gris och hur kul?! JÄTTEKUL!)
Men nu är det nya tider!
Jag ska jobba på att hejda mig själv, innan jag kör jag in i kaklet.
Innan jag hetsätit upp allting med socker som ingrediens. Innan jag bränt min mammapeng på onödigt skrafs.
Innan jag blivit besatt av siffrorna på vågen. Innan jag känner att träningen (som egentligen gör mig så gott) förvandlas till ett tvång i min skalle.
Försökte mig på att göra en effektfull sockrig mun. Gick sådär men sött och gott var det!
Jag vill inte vara sådär.
Jag vill vara en nyanserad sköning med sunda värderingar och livsvanor.
Jag vill helt enkelt vara mer lagom för jag tror att det är då jag mår som bäst. Lagom på ett bra sätt utan att tappa det där härliga.
Det är också därför jag har börjat blogga och skriva i ett offentligt forum.
För att övervinna min rädsla inför att inte vara perfekt (det perfekt som jag själv konstruerat i min skalle).
Här i mina texter kan jag inte vara en kameleont. Jag måste vara mig själv på ett avslappnat sätt och jag kommer långt ifrån lyckas att vinna allas tycke.
Jag vill göra det här, för min skull.
För jag tycker att det är kul och för jag mår bra av att skriva. Om stort och smått, på mitt sätt, utan pekpinnar.
Bara ärligt och härligt.
Jag har bestämt för fortsätta jobba på LAGOM-sättet och tror att det gör mig till en mer harmonisk människa.
Det finns folk som kanske inte alltid vill ditt bästa. Mer eller mindre synligt kan de hinta, kommentera och visa rätt nertryckande sidor mot dig.
Missunnsamhet, avundsjuka, svartsjuka, fördomar.
Vi kan inte förändra andra men man kan alltid se över sitt eget beteende. Trista egenskaper som ovannämnda är något som man bör sträva efter att eliminera hos sig själv.
Avundsjuka och missunnsamhet kan man försöka konvertera till beundran.
Välj att beundra och inspireras istället för att trycka ner och baktala. Plocka bitar hos andra som du önskar att du själv hade. Pussla ihop bitarna till ditt eget framgångsrecept för att jobba på att bli en bättre människa.
Det fina är att man blir aldrig fulländad och man kan alltid sträva efter att bli en klokare version av sig själv!
Svartsjuka väcker de mest obehagliga sidor hos folk. Så det finns inget mer att göra än att bita sig i tungan och jobba hårt med att sudda bort bort sin sura min. För bort ska det – det gör nämligen ingen gott!
Fördomar har nog de flesta av oss, de är ofta smutsiga och för sällan något gott med sig. De kan följa med oss från vår uppväxt, från vårt sociala arv, fördomar som under lång tid vuxit sig starka ofta totalt utan grund. Vi luftar dem och matar dem och plötsligt har de fått ny kraft att bita sig fast. Läskigt värre.
Nästa gång vi har förutfattade meningar om någon så försöker vi sätta ett stort OBS! på oss själva.
Är det kanske vår egen bristande självkänsla som talar?
Ligger problemet egentligen hos mig själv?
Tänk efter en gång extra innan du dömer och det viktigaste av allt bli ALDRIG ALDRIG BITTER – det är den mest missklädsamma egenskapen av dem alla!
Och framförallt – det tåls att sägas igen – det krävs så lite för att göra en medmänniska så glad. Mina vänner! HÖJ istället för SÄNK!
Detta ska jag tänka på – jag tror att jag blir gladare då 🙂
Solglasögon, solbrillor, solisar, solglajjor, shades – kärt barn har många namn.
Min favorit är helt klart solisar då det har en sån där härligt enerverande, klämtjäck klang som jag älskar!
Nu när våren smyger sig på och solen också vågar visa sig allt oftare tycker jag att det är kul att dra på mig ett, eller flera 😉 par sköna solisar!
Bästa accessoaren helt klart!
Det är ett så enkelt och kan också vara ett billigt sätt att lyfta en outfit. Och dessutom går det att variera i all oändlighet.
Beroende på vilket intryck man vill ge, eller vilket humör man är på kan man välja solglasögontyp efter dagsform. Även himla skönt om man är lite hängig en dag och vill gömma sig för en stund.
Bra i alla avseenden med andra ord!
Nu kryllar det verkligen av roliga, snygga och ibland lite annorlunda solisar ute i butikerna.
Våga gå in och testa ett par som sticker ut, våga köp dem och framförallt våga bär dem! Det brukar göra mig lite gladare och jag hoppas likaså dig!
Jag säger som det gamla punkbandet Docent DöD gjorde i låten från 1980.
Bakom mina solglasögon kan jag va’ mig själv. Allting blir så vackert genom, genom mina solglasögon, är ljuset alltid gult. Allting känns så riktigt bakom.
Bebisbilder. Eller ja, egentligen vilka bilder som helst. Eller nej förresten, mest bebisbilder och så selfies såklart.
De upprör. De skapar irritation. De sticker i en del betraktares ögon.
Ett mycket laddat nutida ämne. Med Instagrams över 400 miljoner aktiva användare runt om i världen, så är det rätt så många selfies och bebisbilder i omlopp…
Och hur hanterar vi det då?
Jag använder mig av sociala medier, i synnerhet Instagram och har gjort det frekvent ända sedan jag laddade ner appen. Alltså även före mina bebisbilders tid.
Jag beundras och förundras av dem som inte känner en dragning till att lägga upp bilder. Inte har behov av att dela med sig. Inte vill åt denna kvicka glädjande boost som det faktiskt kan ge. För sån är jag. Ytligt? Svar ja, då är jag väl det.
Jag konstaterar glatt att jag ärligt och härligt kan säga att jag är en extrovert person som tycker att det är lite nice att instagramma.
Det lustiga är att jag vet att många känner precis likadant som jag – vare sig man vill erkänna det eller ej…
Hur vet jag det?
Jo genom att annars hade man rätt och slätt inte ens haft Instagramappen installerad. Och definitivt aldrig någonsin lagt upp en endaste bild. Har man givit sig in i leken får man leken tåla. Punkt.
Jag tycker att Instagram är en ypperlig kanal och jag försöker att inte ödsla tid och kraft på att irritera mig på andras uppdateringar. Men det händer såklart även mig, att jag stör mig alltså. Det är mänskligt och nog tyvärr ofrånkomligt.
Men jag frågar mig, till vilken nytta egentligen? Det ligger bara i ens eget intresse att i så fall helt enkelt avfölja eller kanske rent av slopa Instagram helt om man är en av dem som låter det störa ens sinnesstämning.
För så är det på Insta, bebisar föds dagligen och ju fler födslar desto fler bebisbilder. Selfieantalet ska vi inte prata om – för till den gruppen hör även de barnlösa.
Så med detta sagt skulle jag gärna vilja presentera 12 stycken (i mina ögon) olika Instagramanvändarprofiler för er.
Badabambambambaaaam! *Trumpet med efterföljande trumvirvel*
1 + 2. Betraktaren+ Smygaren–Den som följer andra, som dagligen flitigt scrollar igenom flödet men för den sakens skull i princip aldrig eller väldigt sällan bjussar på en like. Dessa människor kan även gå under namnet Smygare.
De vill ha en bit av kakan men är inte beredda på att blotta strupen själva. Som att det lilla röda hjärtat är rabiessmittat och framförallt hur skulle det se ut i feeden om det plötsligt syntes att man givit en like?
OMG! Nej minsann, Betraktaren smyger vidare och håller sig ofta till sin strategi. Eller så gör Smygaren strategiska val och väljer att gilla allt någon/några lägger upp mest för att säkra sin plats i gänget.
Men som sagt – varken Betraktaren eller Smygaren slösar med likes till vem som helst. Det vore ju jobbigt.
3. Semesterfiraren – De som känner att det är onödigt att posta bilder hej vilt om det faktiskt inte är av väsentlig kvalité. Ofta i form av glittrande turkosa paradisbilder, nakna bruna fötter mot horisonten, kända monument så som Eiffeltornet, Golden Gate och lutande tornet i Pisa (extra plus med ett par händer stöttandes mot tornets väggar). Eller bara en grym dag i skidbacken, gärna iförd coola bensinfärgade googles, en klarblå himmel och strålande solsken.
Semesterfiraren sparar sig helt enkelt till de tillfällen då de har något riktigt maxat att lägga upp.
När jag stöter på Semesterfiraren i flödet så drömmer jag mig bort och tänker för mig själv hmm, undrar om det finns en slant att skramla fram på reskontot ändå?
Oh yes! Jag prickar in allt utom de där coola skidglasögonen
4. Dagens rätt-frestaren– Lägger upp och delar med sig av ibland flera rätter per dag. Gärna färgglada, fantastiskt piffiga- och idérika uppläggningar av såväl chiapuddingar, acai bowls, avokado- och pocherade ägg-smörgåsar, smoothies eller kanske nygräddade kanelsnäckor.
Det vattnas i min mun och jag inspireras att äta fräschare eller att unna mig och förundras alltid över hur de har karaktär att piffa så mycket innan de fullkomligt kastar sig över allt gott!
5. Partyprissen/prinsessan – Partyfolket som bara lägger upp bilder i kombination med alkohol i kroppen. Rödvinskvällar, blöta after works, hemmafester, nattklubbsnätter. Gärna lite suddiga gruppbilder, eller stökiga plutmuns/ciggselfies, kanske med en tagline med många zzzzz eller #väldigtmångaochframföraltlångaoftafelstvadehashtags
Bevis på en ofta rätt kul kväll men kanske aningen för blöt… Morgonen därpå känns bilderna inte lika självklara.
Been there – done that – got the T-shirt.
Hahaha! Jag skrattar och minns tillbaka till en grymt kul spontankväll på nattklubb med min kära vän Nate och min man Pat. Så kul vi hade, men hur tänkte jag här egentligen? Jag gjorde lite fräsigt om min blus till en knutblus med hjälp av en hårsnodd… Denna bilden hade inte kommit upp dagtid så att säga 😉
6. Uzitypen – De som älskar att bara mata ut bilder, gärna flera gånger per dag. Boom boom boom – bilderna bara sprutar ut – som ett automatvapen som tapetserar Instagramflödet. Högt och lågt, morgon, middag , kväll. Boom boom boom!
En del har mycket de vill dela helt enkelt 🙂
7. Pump-Fit-Deff-typen – De som delar lättklädda bilder med uppumpade muskler, gärna tagna i spegeln på gymmet. Eller rippade magar, fantastiskt tighta rumpor, långa välsvarvade spiror, till det en neonfärgad minimal bikini.
Hade man inte ångest innan så får man det nu… Eller så väljer man att inspireras och tänka, nej NU är det även dags för mig att pallra mig iväg till gymmet!
8. Ootd-typen (Outfit of the day) – Moderiktiga, snygga, fräscha personer som delar aptitliga bilder där allt är rätt.
Rätt bakgrund, rätt vinkel, rätt ljussättning, ofta med den där (to die for) – designerväskan dinglandes lite nonchalant på armen, det perfekt svallande håret, de skyhöga sylvassa klackarna eller kanske de där lårhöga, heta stövlarna och som pricken över i:et, de schnajdiga glajjorna.
Ibland är de framgångsrika bloggare (hurra och grattis till er!), ibland vem som helst av oss med ett modeintresse.
Vi kanske inte erkänner det men vi blir nog allt lite sugna på att själv göra det där lilla extra med vår egna ootd.
9. Interiörfantasten – Som delar med sig av inspirationsbilder från fantastiskt välstylade hem, barnrum med vimpelgirlang, cararramarmor och mässingsdetaljer, egentligen allt från Svenskt Tenn, ananas till Klongvas, korall till kaktus, drinkvagn till svartvita kartplanscher. Stillében och välpuffade soffkuddar.
Ni inspirerar också – massor!
10 och 11. Selfie- och bebisbildsuppläggarna är ganska självklara så dem kräver ingen närmare presentation. (Jag är stolt både och!)
Det finns såklart fler profiler men dessa är de som sticker ut mest i mitt flöde i alla fall.
Var vill jag komma med detta då? Jo till att det finns också en hel del som liknar den profil som jag själv kvalar in till…
12. Sammelsuriumtypen – Den som är en kombination av nästan alla ovanstående profiler. Den som delar med sig av det de känner för – för stunden. Som gör det med en oprovokativ välmening men som alldeles säkert provocerar ändå (som sagt ofrånkomligt då vi alla är olika)
Jag kommer fortsätta att använda Instagram och efter att själv ha läst mina ovanstående tankar, så ska i alla fall jag försöka bli en sköning som genuint gläds med andra och slutar upp med att störa mig.
Such a waste of time.
Jag scrollar för skoj skull igenom mitt eget instagramflöde och konstaterar glatt än en gång att jag definitivt är Sammelsuriumtypen. Jag kvalar in på samtliga profiler, förutom nummer 1 + 2 förstås, för gillaknappen gillar jag 🙂
Ha nu en jättehärlig helg och instagramma riktigt mycket vet ja!
Kanske en stökig selfie, eller bilder på era bedårande små sötnosar, något smarrigt som får det att vattnas i våra munnar eller kanske en glassig semesterbild.
Just do it! Och återigen, det viktigaste av allt:
#blialdrigaldrigbitter
PS 1: Fundera för skoj skull vem du själv är av ovanstående profiler.
PS 2: Om ni tycker att min reflektion över denna heta potatis är lite kul så får ni gärna dela inlägget (det hade jag gjort) 🙂
PS 3: OBS! Varning! Om ni följer mig på Instagram (och här) då får ni räkna med många (i mitt tycke) glada härliga updates, på såväl vår lilla dotter som solbrilleselfies och semesterbilder! Annars bara att avfölja. It’s up to you! DS.
Alla har vi ett bagage, som formar oss vare sig vi vill eller ej. En historia som vi går och drar runt på.
Bagaget kan stundvis vara blytungt men också fjäderlätt och det fina med bagagets tyngd är att det kan komma att variera oändligt många gånger under vår livstid.
Helt beroende på hur vi väljer att packa och stuva om det – bearbeta det.
Ärligt nu.
Ibland har jag önskat att folk hade kunnat få en skymt av mitt bagage. Inte för att söka sympati utan för att det hade gjort det mycket lättare för mig att bara kunna vara mig själv.
Jag är en människa som ömsom delar med mig av min historia (ska genom bloggen bli en fena på det) men som till lika stor del låter den lätta vägen styra, nämligen att låta locket vara stängt och vara glad och lättsam.
Jag är övertygad om att alla har något som de håller gömt som de kanske egentligen hade mått bra av att dela.
Nästan alla familjer har något som som skaver i bakgrunden. Det kan röra sig om missbruk, självmord, psykisk ohälsa, cancer, alzheimers, trasiga relationer och mycket mycket mer.
Varför är vi trots detta så restriktiva med att dela den här typen av incidenter med varandra?
Varför vill vi mörka sanningen, lägga locket på och låtsas som ingenting?
Mår vi verkligen bättre av det?
Det tror inte jag.
Sen finns det scenario när man väl öppnar sig och kanske en anhörig slätar över – i tron om att den gör något gott för att inte riva upp gamla sår.
Är det rätt? I min mening, NEJ – så fel, så fel.
Så tänk på det om någon tar mod till sig och i förtroende väl öppnar sig för dig så lyssna alltid, finns där och döm aldrig.
Jag kommer dela med mig av min historia här i bloggen. För jag vill och tror att genom att själv vara öppen, så kanske jag kan bidra till att någon känner igen sig och vågar öppna sig och lätta på trycket för en vän, terapeut eller anhörig.
Jag har noterat en positiv trend sedan sociala medier fullkomligt exploderat i vår värld. Vi har blivit mer öppna, mer benägna att dela med oss av även av de lite tuffare bitarna.
Det har blivit mer rumsrent att prata om jobbiga saker. Mycket tack vare de kändisar som håller fanan högt i denna fråga, bl.a. genom transparenta podcasts och självbiografier.
Ett ypperligt exempel på detta är SVT:s rosade tv-serie ”Djävulsdansen” som handlar om att vara medberoende – där Ann Söderlund och Sanna Lundell genuint och ärligt delar sina erfarenheter med oss tittare. Om ni inte redan sett den så se den!
Så briljant och så nödvändigt!
Jag hoppas och att tror att många har blivit hjälpta av att dem gjorde sin idé till verklighet. Själv satt jag som klistrad och det rörde upp många tankar inom mig – som borde kommit upp till ytan för länge sedan. Mer sånt tack!
Det är dock minst lika viktigt att även vi som inte står i rampljuset blir bättre att öppna oss. För vår egen personliga utveckling och ur en ren terapeutisk synvinkel. Och som sagt för att kanske kunna ”hjälpa” någon i vår närhet.
Foto taget på min morgonprommis igår på underbara Djurgården. Hur vackert?
Jag ser det inte som en svaghet att prata om sina rädslor, tala öppet om sina bra – och mindre bra sidor, dela sorg och erfarenheter, det är snarare en STYRKA i mitt tycke.
Att man faktiskt vågar.
Jag har full respekt för folk som värnar om sitt privatliv men jag tror på – och kommer försöka efterleva uttrycket ”Sharing is Caring”för att jag mår bättre då. Inombords.
Jag hoppas på att få kommenterar på mina inlägg då det betytt mycket för mig att veta hur ni känner och tänker.
Först och främst. Stort varmt jättetack för all er positiva respons, glada tillrop och hejande. Fantastiskt vad härliga ni är! Så glad och rörd jag blir och framförallt motiverad att försöka göra något riktigt bra av det här – på mitt sätt 🙂
Såhär exalterad och glad har ni gjort mig!
Eftersom ni redan är proffs på att bjussa på er själva är nedanstående inlägg kanske överflödigt men samtidigt ack så viktigt att lyfta tycker jag.
Note to self.
Om du tycker att någon gjort ett bra jobb. Att någon skiner lite extra just idag. Om någon du möter har en urfin vovve, om en expedit gör det där lilla extra – amen så säg det då för bövelen!
Våga hylla, lyfta, bekräfta och berömma när någon gjort något bra eller gjort dig gott.
Det är så enkelt att sprida något bra. Enkelt att ge en klapp på axeln, en kram, en komplimang, ett leende till en okänd människa du möter på gatan.
Håll upp en dörr, släpp före någon i ICA-kön, skicka ett peppande sms till en vän du tror behöver det.
Ge en liten bit av dig själv. Det ger tusenfalt tillbaka.
Jag har börjat tänka i de banorna och här följer två exempel från min vardag som gjort både mottagaren och sändaren lite gladare den dagen!
Exempel 1.
Ärende: Tusen tack!
Hej Bodil,
Ett stort varmt tack för utmärkt service, snabb leverans, så fina produkter och det där lilla extra!
Du vet verkligen hur man ska ta hand om sina kunder på bästa sätt. Din handskrivna lapp, de söta små kolorna och den extra pom pom:en du lade med, gjorde min dag! Så lite det krävs för att ge någon en utmärkt och så fin upplevelse. Fler borde vara som du. Jag inspireras och tar detta bemötande med mig. Så ta nu åt dig av min cred och ha en riktigt skön helg!
Vänliga hälsningar från en mycket nöjd och glad kund – Katarina Briem
Svar från härliga Bodil på Pysselgumman:
Tack snälla du för fina ord, det gjorde min dag 🙂 Jag blir så glad att du känner dig nöjd!
Ha en riktigt härlig helg du med!
/Bodil
Mailet tog mig 2 minuter att skriva men jag hoppas att det kommer fastna hos Bodil lite längre än så.
Exempel 2.
För en tid sedan satt en väninna och jag och tog en kaffe på Sturehof, pratade, skrattade massor och tittade på människor som passerade. Helt klart en av mina favoritsysselsättningar!
Förbi oss går en elegant, raffig kvinna i 60-års åldern med en fantastisk kappa. Den var så snygg och framförallt mycket klädsam på denna (för oss) okända kvinna.
Min väninna och jag tittade på varandra och tänkte precis samma sak. Och vi hann! Just innan hon hunnit runda hörnan så mötte kvinnan min blick (förmodligen för att vi stirrat på henne med fånigt stora och varma leenden) och jag sa: ”Vi måste bara säga att du är så snygg i din kappa, ljuvlig är den!”
Kvinnan sken upp som en sol och tackade glatt!
Hur ytligt det än må vara att ge komplimanger till någon för ett yttre attribut så vill jag lite fräckt säga att jag är övertygad om att kvinnan i fråga denna dag skuttade vidare med en feel good-känsla i magen – och det finaste av allt – jag likaså!
Spontana, härliga, ärliga ord ska jag definitivt dela ut oftare!
Så våga att kliva utanför den trista snåljåpeboxen, bjussa på dig själv (det är helt gratis), sprid lite värme och kärlek. Gör någon glad – gör någons dag!
Solen skiner och jag har äntligen fått den där kicken i rumpan som jag väntat på. Så länge jag har klurat på detta men nu har jag bestämt mig.
Nu kickar jag igång min vår genom att fullkomligt trotsa min rädsla och börja blogga, wohooo så taggad jag är!
Lite kort om vad jag tänkt.
Att börja blogga. Att våga vara öppen, hjärtlig, djup, ytlig och alldeles säkert provokativ i någons ögon. Att dela med mig av avsnitt ur mitt liv som format mig till den jag är idag. Att skriva om stort och (som nybliven mamma) smått. Om livet med en liten vid min sida. Om livet som mamma ❤
Jag delar med mig av tankar, funderingar, min vardag och egna upplevda incidenter. Jag skriver om sådant jag själv hade velat läsa, en salig blandning av sött och salt, tungt och glatt!
Jag mår bra av att skriva, det är som terapi för min själ. Skönt att släppa fritt allt det som snurrar runt runt i mitt huvud.
Jag försöker och vill vara ärlig och härlig – mot såväl er som mig själv. Det är det viktiga. Jag tror att man aldrig någonsin blir fulländad och jag vill jobba på att bli en ännu bättre människa! Försöka sträva efter att leva som jag lär.
Jag har bestämt mig. Nu banne mig gör jag det, nu kör jag! Hoppas ni hakar på!
Stay tuned…
Kram från mig!
PS 1: Så länge, för att lära känna mig lite bättre kan ni kika in på OM mig (som ni hittar i menyn i högra hörnet) där jag skrivit lite kort om mig själv.
PS 2: Stort varmt tack till min kära vän Katten som i höggravidtillstånd (fick en ljuvlig liten dotter förra veckan – grattis igen darling!) har hjälpt mig att få lite styr på det här med bloggeriet… Inte min vassaste sida men jag ska bli sylvass 🙂
Katarina Briem 